natasha green

Änglamamma & mamma

Annons

Ängeln Nova

Denna historia är skriven av Alexandra Östling, mamma till Nova. Jag Natasha Green som äger denna blogg delar den i samarbete med mitt ”projekt änglabarn” som jag driver här i bloggen.

Nova min Nova, min älskade Nova!

 

image

image

Måndagen den 15 december 2014 vaknade jag och barnen (Lukaz 3 år och Nova 1,5 år) upp som vanligt. Men endå var det en väldigt konstig känsla jag hade i kroppen just den dagen. Jag började dagen med att ringa mitt jobb då Lukaz var dålig i magen. Nova blev hemskickad från förskolan veckan innan då hon blivit magsjuk så jag tänkte att det var lika bra att ha båda barnen hemma så att vi fick ett stopp på dessa magsjukor. Morgonen gick och barnen blev allt mer och mer rastlösa. Efter lunch bestämde jag mig för att vi skulle ha lite mys i soffan tillsammans med film och popcorn. Barnen valde film och vi satt tillsammans i soffan alla tre. Barnen var så glada, dom skrattade och dansade tillsammans. Flera gånger den dagen tänkte jag att tänk om dom två inte haft varandra? Kärleken mellan dessa två var oändlig! Dom hade alltid varandra.

Filmen gick och till sist tog popcornen slut. Sist kvar i skålen ligger dom små kärnorna, så jag tar skålen och går mot köket. Kök och vardagsrum sitter i ett så det handlar om någon liten sekund som jag vänder ryggen till. Jag vänder mig snabbt om igen och ser att Nova står vid bordet och försöker få luft. Hon står helt stilla, gör varken rörelse eller ljud ifrån sig. Jag ser på en gång att nu har något satt sig ordenligt. Hon har fått tag i kärnor som hon förmodligen suttit med i handen. Lyfter upp henne i ren panik, vänder henne och slår henne i ryggen. Allt vad jag orkar och kan. Jag har vid det här laget sån fruktandsvärd panik. Springer med Nova till köket och ringer 112 med en gång. Jag dunka och jag dunkar. Innan killen i andra sidan luren på SOS svarar känner jag hur Nova försvinner i min famn. Hon blir alldeles ledlös. Hon börjar bli blå om läpparna. Jag slår och jag slår. Jag skriker. När jag får prata med killen på SOS skriker jag bara att min dotter dör. Jag hör hur han får panik och jag ännu mer panik. Tillslut får jag fram min adress så att dom fort kan få fram en ambulans. Nova blir mer och mer blå, det kommer nu vitt skum ur munnen.

Nu får jag prata med en kvinnlig sjuksköterska som sa åt mig dunka några gånger till. Tillslut säger hon åt mig att påbörja hjärt och lungräddning. Enda gånger jag övat på HLR var via skolan på högstadiet. Och då på stora dockor. Inte på ett litet barn och definitivt inte på mitt egna! Men endå satt det där någonstans bak i bakhuvudet. Nu var Nova alldeles blå över hela kroppen. Den enda tanken jag hade i huvudet just då var att hon får inte dö, hon får bara inte dö!!!! 

Nu hade det bara gått några få minuter från att hon satte i halsen. Allt gick så fruktandsvärt fort. Jag kämpar med HLR, när jag blåser in luft i hennes mun gör hon ett ljud ifrån sig och en massa blod kommer upp. Jag försöker bara fokusera genom att räkna tillsammans med sköterskan i telefonen varje gång jag trycker på Novas bröstkorg. Men ibland tappar jag fokus, ”När är ambulansen här?!” skriker jag i panik. Som svar får jag bara att dom snart är på plats. Det känns som en evighet! Har aldrig känt mig så liten, ensam och hjälplös. Storebror Lukaz står bredvid. Jag minns inte om han sa något, om han skrek? Om han grät? Jag minns bara att han stod där bredvid och fick se sin syster ligga i en blodpöl på golvet alldeles blå över hela kroppen och sin mamma som skriker och gråter i ren panik.

Nu ÄNTLIGEN hör jag hur dörren öppnas och två män från ambulansen kommer inspringandes. Dom tar genast Nova ifrån mig. När dom ser hur allvarligt det är med henne märker jag på dom hur stressade dom blir. Dom hittar inte rätt utrustning osv. Killen som tog henne ifrån mig hänger henne över sig och dunkar henne i ryggen. Hon är alldeles blå/lila över ryggen efter alla mina dunkar. Det händer inget och han fortsätter med HLR medans den andre letar utrustning. Ambulans 2 samt akutbil inkommer strax där efter. Köket fylls av ambulanspersonal så jag ser inte längre Nova som ligger på golvet. Dom kämpar och kämpar. Jag frågar flera gånger om hon lever. Jag får bara till svar ”vi vet inte”. Ena ambulansföraren frågar om jag vill ringa någon. Jag ringer min man samt min mamma och berättar ”att Nova är död”. Ingen förstår någonting och inte heller jag som är i svår chock. Novas pappa kommer hem på bara några minuter. Vi frågar flera gånger om hon lever och återigen får vi svaret ”vi vet inte” nu hade det kanske gått 15 minuter. Vid det här laget hade nu även ambulanshelikoptern anlänt. En kvinnlig sköterska hjälper mig att få på både mig och Lukaz kläder. Jag springer sedan ut och bara skriker. Då kommer dom ut med Nova på båren. Hon är inte längre blå! Dom hade fått puls på henne igen. ÄNTLIGEN hon lever!!!!! Dom åkte snabbt iväg med henne i helikoptern till Astrid Lindgrenssjukhus. Vi fick inte plats så en av ambulansförarna körde in oss i vår bil bakom en ambulans med blåljus. Det var den längsta bilresan någonsin. Jag var helt tom samtidigt som 1000 tankar for igenom huvudet. Jag ville bara komma fram till min dotter.  

När vi kommer in till akuten väntar min mamma redan där. Nova ligger inne i akutrummet. Dom frågar om vi vill träffa henne. Vi går in och där ligger hon, vår vackra flicka med slangar överallt. Rummet var fullt med läkare. Jag bryter ihop totalt! Vi fick inte vara där inne så länge så att läkarna fick jobba vidare med vår flicka. Direkt får vi tala med en läkare som berättar för oss att hennes pupiller inte reagerar på ljus. Vilket är ett dåligt tecken. Dom visste inte om hon skulle överleva. Och där rasade hela livet samman. Jag ville inte lyssna, jag ville inte förstå. Jag ville bara dö! Dom skickade Nova till operation för att operera bort kärnorna som gått ner till lungorna.

Och nu började 8 dagar av rent helvete på barnintensiven på Atrid Lindrens sjukhus.

Medans Nova opererades fick vi sitta i ett hemskt litet rum intill BIVA i bra många timmar. Det enda jag känner är doften från mina händer av Novas blod. Jag minns fortfarande den lukten. Jag ser bara bilden framför mig när hon försvinner i mina armar.  

Efter bra många timmar på operation får vi äntligen träffa Nova som nu ligger uppkopplad till respirator inne på BIVA sen är hon djupt nersövd för att hjärnan ska få vila.

Jag ville bara dö, jag ville bara vakna upp ifrån denna hemska mardröm. Min vackra, glada, underbara flicka som verkligen älskade livet skulle inte ligga där. Den synen med alla slangar och apparater går inte att beskriva. Dagen därpå väntas röntgen av hjärnan. Efter röntgen får vi träffa läkare och neurolog. Vi sitter i det där lilla ångestfyllda rummet intill BIVA som vi satt i kvällen innan. Dom hade nu fått reaktion på Novas pupiller vilket är bra MEN på röntgen såg dom att Nova fått en stor hjärnskada. Dom visste inte om hon skulle överleva återigen. Om hon förmodan skulle göra det skulle hon blivit gravt hjärnskadad. Förmodligen aldrig kunna gå eller prata igen. Hela vår värld krossades återigen. Känslorna och tankarna jag hade just då var bara att jag ville dö, dö, dö! Fanns inga andra alternativ! Jag skrek, jag grät, jag skrek, jag slog. Jag tänker inte begrava mitt barn. Jag tänker inte begrava mitt barn!! I två dagar fick vi samma besked. Nu hade hon dessutom börjat krampa en hel del vilket även det är ett dåligt tecken. Dom gav hennes medicin mot kramperna vilket hon svarade på bra och kramperna avtog.

Nu är vi inne på dygn 3 eller 4. Nu hade dom gjort en magnetrötgen av Novas hjärna där dom kunde se mer detaljerat hur allvarligt skadad hjärnan var. Inför det här samtalet med lärkarna var vi så nervösa. Jag mådde så dåligt. Nu skulle vi få beskedet om vår dotter skulle överleva eller inte. Vi märke på lärkarna att dom verkade så glada. Dom pratade glatt. Jag fick en positiv känsla men vågade inte hoppas på för mycket. Och då fick vi beskedet att Nova kommer att överleva! Röntgen visade på att hon hade en hjärnskada men allt som ska finnas där fanns kvar om jag minns det hela rätt. Dom sa flera gånger att hon kommer absolut inte att dö. I framtiden kommer hon vara hjärnskadad, dom kunde inte säga i vilken grad men det spelade inte oss någon roll. Bara vi fick med vår tjej hem igen. Den lyckan vi kände då går inte att beskriva! Nu kunde vi äntligen få i oss lite mat samt sömn för första gången. Vi skulle få med vår Nova hem igen!  

Lyckan varade i två dagar med två lyckade magnetröntgen. Men så… Natten till den 20:e december händer något. Det dagliga mötet den dagen slutade på det värsta tänkbara sätt. Det var vid det samtalet jag samt hennes pappa började förstå att vi inte skulle få med vår tjej hem igen. Läkarna förklarade för oss att dom misstänker att Nova blivit hjärndöd. Bara skriva det ordet får mig att känna precis som då, känslan av bara vilja dö! Vi krossades återigen. Hur kan dom säga att hon ska överleva men nu säger dom att hon ska dö??? Det gick inte att ta in! Innan dom kunde fastställa något var dom tvungna att dra ner på medicineringen för att försäkra sig om att det inte var dom som gjorde påverkan på henne. Tillslut den 22:a december på min födelsedag gjorde dom en magnetröntgen igen som visade att 5 av 6 kanaler där blodet flödar uppe i huvet nu inte flödar längre. Vår Nova är hjärndöd, hennes hjärna orkade inte mer.

Vi fick mitt i allt frågan om vi ville donera hennes organ. Vi hade inte tagit in en att vår dotter inte lever längre och nu ska vi bestämma oss för om vi vill ge bort hennes organ. Fast för vår del var det ett lätt beslut. Skulle någon kunna donera en ny hjärna till Nova så att hon fick överleva hade vi varit evigt tacksamma. Därför ville vi göra det för andra barn och föräldrar.

Efter samtalet fick vi hålla i Nova för första gången. Äntligen fick jag känna hennes kropp i mot min. Minns hur stor hon kändes. Jag ville aldrig släppa taget. Den natten fick vi också sova med henne. Eftersom vi valt donation var det flera tester som var tvungen att göras för att försäkra sig om att hon var hjärndöd… Den 23:e december 2014 22:25 dödförklaras Nova hjärndöd. Jag vill inte ens skriva det. Det känns som att man sitter där igen.  

Direkt därefter börjar dom söka mottagare. Vi visste inte hur länge till vi skulle få med vår dotter. Läkarna sa max 12 timmar. Vi fick nu hålla i henne så mycket vi ville. Vi hade gjort fot och handavtryck. Klippt av lockar från hennes hår. Och så fick vi en sista natt tillsammans. Det gick inte att förstå att hon faktiskt inte levde. Hon andades (med respiratorns hjälp), hjärtat slog, hon var varm. Hon låg ju bara och sov? Dom var tvungna att hålla igång hennes kropp och organ inför donationen.

På julaftonsmorgon vid 09.00 säger dom att 10.00 blir det operation. Dom har hittat tre mottagare, tre barn som får överleva med hjälp av Novas organ. 1 timme kvar med vår dotter. Hur säger man hejdå tillräckligt? Det går inte. Jag ville aldrig att den timmen skulle ta slut. Men så kom dom tillslut för att hämta henne. Vi fick följa med ut i korridoren men inte längre. Nu fick vi snabbt säga hej då. JAG VILL INTE!!!!!!!!! Dom körde in henne i snickerboa och det var sista gången vi fick se henne varm och rosig om kinderna.

Operationen tog ca 7-8 timmar. Läkarna ringde oss när dom var klara. Vi gick ner till henne fick se henne och klä henne i sina julkläder som jag hade köpt inför julafton några veckor tidigare . Vi satt med henne länge. Hon var så vacker, så vacker! Jag inbillade mig hela tiden att hennes bröstkorg röde sig. Jag hoppades på att hon skulle slå upp sina blå stora underbara ögon och ropa efter mig. 

I fyra dagar fick vi träffa henne i det tysta rummet på karolinska. Dagar som man aldrig ville skulle ta slut. Aldrig….

Sen började efterlivet efter vår dotters död. Jag kunde inte vara själv med storebror Lukaz för tanken satt där hela tiden ”tänk om det händer honom något” jag vill inte vara ensam igen om något händer. Vi bodde inte hemma på 2-3 månader. Så fort jag klev innanför dörren upplevde jag hela händelsen om på nytt. Bilderna, paniken, känslorna kom som ett slag i ansiktet. Men så småningom kunde jag vara hemma allt längre stunder som tillslut blev till nätter. Hade jätte svårt för att träffa folk. Stängde in mig helt från omvärlden och gör även det idag fast inte alls på samma sätt. Jag har mina dagar då jag inte orkar träffa någon medans andra dagar är ”bättre” och jag orkar träffa vänner och bekanta. Idag har det gått 8 månader och 5 dagar sedan vår ängel lämnade oss. Vi bor idag hemma igen. Bilderna efter olyckan kommer allt mer sällan även om dom kommer varje dag så ser jag idag mer bilden av vår levande Nova som springer runt här hemma. Det är fortfarande otroligt jobbigt att gå in i hennes rum. Allt står kvar så som hon lämnade det och kommer så också att få göra framöver. Hennes garderob har jag ännu inte orkat öppna. Hennes kläder hänger kvar i hellen som hon lämnade dom senast. Många tycker att vi borde ta bort sakerna för att komma vidare. Men vi tar det i vår takt. Det har gått 8 månader och jag har fortfarande inte riktigt tagit in att hon faktiskt är borta. Jag har jätte svårt att hantera sorgen och känslorna. Utåt visar jag nästan ingenting vilket kan vara svårt för omgivningen. Jag försöker trycka bort alla känslor för att det gör för ont och det är något jag jobbar med varje dag tillsammans med psykolog. Idag är det vår 4 åriga son och Novas storebror som håller mig vid liv. Vi pratar om Nova varje dag precis som att hon fortfarande finns med oss.

Jag kan ibland fortfarande sitta och vänta på BIVA ska ringa oss och berätta att Nova vaknat. Men inget samtal kommer…

I allt man gör saknas ett barn. Ett barn mindre att klä på, ett barn mindre vid middagsbordet, ett barn mindre att spänna fast i bilen, lämna på dagis. Så många vardagsrutiner som tidigare var så självklara då är idag ett helvete. Allt påminner om att vi har ett barn för lite hos oss. Och det gör så ont, så ont! 

Jag har i efterhand tänkt mycket på om jag kunnat gjort någonting ”bättre” när själva olyckan hände. Jag vet att jag gjorde precis allt jag kunnat men tankarna kommer ständigt endå. Något jag också tänkt mycket på är varför man inte får en utbildning i HRL och hur man gör när barn sätter i halsen både hos MVC och BVC. Jag tycker att man fick lära sig så mycket onödigt på dessa kurser men det här som faktiskt kan rädda liv pratades det inte om alls. Sen är det säkert olika i olika kommuner och landsting med jag tycker att det borde erbjudas hos alla, för alla.

image

image

Vår älskade dotter! Nova Maria Greta Östling 130609-141223

Novas mamma hittar ni på instagram under @alebac90

Tack till Novas mamma Alexandra Östling som skrivit så vackert om sin dotters historia /Natasha

Kommentarer
natasha green

Kommentera

  1. Erik

    Jag grät så mycket när jag läste det här. Tänker på er alla tre med ett varmt hjärta.
    Man säger att ”livet är kort” men hur länge är det? Mycket starkt av dig av visa dina känslor och skriva om det här.
    Stora kramar på er och sköt om er.

  2. Andrea

    Precis hemkommen från en HLR-kurs med Röda korset sitter jag i soffan och läser din berättelse. Tårarna strömmar nerför mina kinder och jag kan inte tänka mig något värre. Tänker på er och er fina lilla ängel. Starkt av dig att dela med dig av er hemska erfarenhet. Hoppas att utbildning i HLR och luftstopp blir obligatorisk och ges på BVC i samband med flera av besöken.

  3. Mamma till tre

    Så fruktansvärt och plågsamt att vara med om att förlora sitt barn. Tack för att du delade med dig och Tack för att du ställde upp och deltog i TV4. Mycket stark! Trots att jag tog en extrakurs Hjärt- och Lungräddning via BVC när mitt andra barn föddes så kan jag inte säga att det sitter i ryggmärgen. Lätt att drabbas av den paniken du kände. Vad gör man? Du gjorde det du visste var rätt.
    Hädanefter blir det oroliga fredagsmys med en övervakande mamma i soffan.

  4. Mari

    Jag har läst din historia flera gånger, första gången för flera veckor sedan. Din historia är min värsta mardröm. En mardröm som jag förstår kunnat inträffa för också oss flera gånger om, ifall oturen, eller tillfälligheten, varit framme. Jag har tänkt på er historia varje dag sedan jag läste om er.Jag är så oerhört berörd, jag måste vända blicken från texten till och från, jag håller tårarna tillbaks. Jag är så ledsen och önskar jag kunde hjälpa er. Men, så jag beundrar dig för det du skriver! Tack. Så mycket. Det kunde varit jag. Det kunde varit vi alla. Så otroligt, oerhört fint att dela sorg och tragedi med oss andra på detta sätt.Tusen tusen Tack återigen fina fina ni!

  5. Shaffe

    Fina Alexandra❤️ Du är en hjälte! Du kunde inte göra mer än det du redan har gjort! Såg programmet på tv imorse och har tänkt på dig och din familj hela dagen och sökte detta för att läsa i detaljer. Jag gråter nu. Du har skrivit så fint om din vackra dotter. Hon kommer att finnas med er hela tiden. I allt ni gör och var än ni går så är hon med er. Skaffar du fler barn så är hon saknad. Det känns alltid ett barn mindre även om du har fler. Jag förlorade mitt andre barn i magen i vecka 39+4. Känslorna du skrev är det samma! Jag har haft det lika jobbigt som du. Jag har skaffat två barn till efteråt men ingen kan ersätta ängeln. Jag skickar massor med kärlek till er och förstår er smärta! Det enda som kan hjälpa er är att prata med personer ni känner er bekväma med… Prata om era känslor och saknad. Ni är starka/Shaffe

  6. Johanna

    All kärlek till dig Alexandra och din familj! ❤️ ❤️❤️ Jag beklagar sorgen. Så starkt att du delar med dig. Mina tankar går till er och er fina lilla tjej! ❤️❤️❤️

  7. Kerstin/ Davids mamma

    Alexandra! Jag är mamma till David som jobbar med din pappa! David var och är mycket tagen av det som hänt i er familj – han kom hem den dagen det hände och har berättat hur allt har varit dag för dag då Nova var på sjukhus – mellan förtvivlan och hopp och det fruktansvärda hemska den dag då er älskade Nova inte längre fick leva❤
    Det går inte att fatta att ta in och jag är så ledsen för er skull!!! ❤
    David var mycket angelägen om att jag skulle se inslaget i TV4 nu idag – och det har jag gjort ! Så starkt av dig att vara med och klara av det du gjorde – Du är beundransvärd!
    Många många varma tankar o ett hopp om att ni tar er vidare – timme för timme – dag för dag !!

  8. eleonora alman

    Fina Alexandra, allt i livet har en mening. Även om man inte ser det i stunden när något så svårt drabbar en, som det gjort för dig. Din styrka och ditt mod att berätta, har mycket säkert lett till att andra småbarnsföräldrar fått insikt och kunskap. Tack för att du delar med dig! En mormor/farmor

  9. Conny

    Beklagar all sorg ni har gått igenom och jag lider med er. Och vilken fin berättelse om Nova och jag hinner inte börja läsa fören tårarna börjar rinna ner för mina kinder. Vila i frid Nova

  10. Days by Johanna

    Sitter här och gråter så jag knappt ser tangenterna. Stor kram till er. Och HLR borde man får lära sig via MVC när man har föräldragrupp och sedan via BVC, för det kan hända snabbt som i ert fall med er ängel.

  11. Ulrika

    Vilken mardröm att gå igenom som förälder. Tänk vad lätt det kan hända. Tur att jag tränar HLR och luftvägsstopp regelbundet på jobbet på vuxna och barn. Det skulle fler få träna på då varje minut är värdefull för ökad överlevnad. Ffa är jag tacksam över att jag får öva då jag själv har små barn. Beklagar så bortgången av Er fina dotter! Kram.

  12. L

    Finner inte ord. Den största sorg man kan gå igenom. Gråter när jag läser om ert hemska hemska öde. Önskar er all glädje och lycka. Ni ses igen <3

  13. sofie

    Jag är helt förstörd. Jag har pinat mig igenom din berättelse och jag vet inte vad jag ska skriva. Mina tárar bara rinner och rinner.

    Det är sá orättvist. Vad är meningen med livet om nágonting sádant här fár hända? Vad är dá syftet med vára liv? Dá finns det ju ingen gud som är där och hjälper oss när vi behöver honom?

    Tack vare dig och din styrka sá kommer jag imorgon bitti, det första jag gör, sätte mig ner och lära mig hur man hjälper nágon, barn eller vuxen, som sätter i halsen och hur man gör hjärt-lung-räddning. Du har öppnat upp ögonen pá sá mánga som har läst ditt inlägg, pá mánga sätt och vis.

    Jag är áterigen sá obeskrivligt ledsen. Jag lider med er, vet inte vad jag mer ska skriva….

    Massa varma tankar frán Sofie..

  14. Sarah

    Allra finaste Alexandra, jag gråter ut min förtvivlan över att Nova är död och att ni har behövt uppleva det här. Skickade texten till min make som idag satt på jobbet och grät inför kollegor här nere i Dubai. Vi har en liten pojke på snart 11 månader och när jag läser din text så lamslås hjärtat av att det där kunde vara vem som helst av oss. Man gör verkligen så gott man kan som föräldrer men man har ju inte sina ögon på barnet varenda vaken sekund. Det är ju inte möjligt. Och så känner jag att TACK för att du delar med dig. Att du orkar. Jag kan garantera att du genom din text får många att tänka en, två gånger extra i situationer man inte skulle ha trott man behövt sådär i vardagen. I livet som man tror alltid ska vara på ett visst sätt.
    Jag önskar dig, din man och er fine son all kärlek. Jag vill också säga att jag aldrig kommer att glömma fina lilla söta Nova.
    Stor kram,
    Sarah

  15. Therese

    Jag hade tur min son överlevde. Han och hans syster åt godis och man är ju så noga att de inte ska äta ngt som de kan sätta i halsen. Men det gjorde han och jag fick panik som du. Han blev blå, det rann fragda och saliv och det kom lite blod. Har aldrig känt mig så maktlös och så panikslagen. Dunkade och bad dottern ringa efter hjälp. Men helt plötsligt fick han luft igen. Kanske smälte karamellen så den gled ner. Något hände och jag hade tur. Vad jag önskar att ingen ska behöva uppleva det och jag grät när jag läste din berättelse. Det kunde ha varit jag. Tack för att du orka dela med dig ❤️

  16. Mathias

    Jag gråter sällan men er historia rör mig in genom hjärta ben och märg, satt på jobbet idag och grät på kontoret. Otroligt fint skrivet och när jag knappt kan läsa av alla tårar är det svårt att förstå den smärta ni upplever. Jag är inte troende, men är övertygad av vi kommer att möta våra älskade igen. Det är lätt att vardagen tar över och man glömmer bort hur skört livet är, ska försöka att inte tänka på alla småsaker som egentligen inte betyder något och ta vara på livet istället. Kramade min dotter extra länge på dagis idag. Ta hand om er och alla kramar ni behöver får ni av mig. Kommer aldrig glömma er och fina fina Nova.

  17. H

    Usch, jag tycker mig vara en ganska härdad person som klarar av att se och läsa allt, men den här berättelsen fick mig att bryta ihop! Fruktansvärt sorgligt. Tänker förstås på mitt eget barn, får bilder av mig själv och min fru i vår egen lägenhet, fylld av ambulanspersonal.

    Tack för att du delar med dig av berättelsen!

  18. Shirin

    Fick tvinga mej själv att fortsätta läsa. Tänkte bara att om du klarat av att skriva detta och lyckas leva med det, så är dem minsta jag kan göra att läsa igenom det. Hur tungt det än är.
    Jättebra att du kan skriva och prata om det. Det värsta man kan göra är att hålla det inom sej. Ju mer du delar desto fler människor berörs av henne och genom oss lever hon vidare i någon grad.
    Tack ska du ha!

  19. Julia

    Så fruktansvärt tragiskt. Tyvärr känner jag till dom där hemska rummen på Astrid Lindgrens allt för väl då jag förlorade min fina lillasyster under liknade omständigheter. Lider verkligen med er, livet är så orättvist ibland att man bara vill lägga sig ner och dö själv.

  20. Emma

    Känner fysisk smärta när jag läser om det fruktansvärda och orättvisa som drabbat er. Så hemskt och jag är så oerhört ledsen för er skull. ❤️❤️❤️❤️

  21. Robban

    Herregud, jag har aldrig gråtit så här tidigare, allt för någon jag inte känner. Jag har tittat till våra barn, kramat dem och mår fruktansvärt.
    Det känns så otroligt orättvist. Jag känner inte er, men jag känner verkligen Er sorg! ❤️
    Ta hand om er son, lär honom att älska livet! Och ta hand om er själva!

  22. Malin

    Första gången jag någonsin kommenterar en blogg, det här är ett av dom starkaste berättelser jag berörts av, tack för du/vill dela! ❤️❤️❤️ All lycka och styrkekramar, sorgen kommer med all säkerhet aldrig försvinna men kärleken till minnet kommer växa sig starkare ❤️

  23. Sofie

    Så fruktanvärt, jag hoppas bara att du aldrig klandrar dig själv. Livet är så skört, och vi kan bara göra vårt bästa som föräldrar. Tack för att du delar med dig av din smärta…

  24. Anna

    Hej Alexandra.
    Mina tankar går till er. Jag vet vad ni går igenom och hur smärtsamt det är. Den tröst jag kan ge till er är att ni kommer hitta tillbaka och kunna glädjas igen av det som finns. Ge det den tid som behövs och glöm inte bort att ni har varandra.
    Kramar.

  25. Sihem

    Jag grät hela tiden när jag läste din artikel. Det är värkligen hemskt.
    Jag tycker att det är jätte starkt av dig att du kan beretta om det.

  26. Marie Axelsson Ahl

    Så oerhört tragiskt, jag kan inte sluta gråta. Du har en oerhörd styrka som orkar skriva så fint om det fruktansvärda ni har drabbats av. Vila i frid söta Nova <3
    Ja tänk om föräldrar fick en HLR-kurs en gång om året, det skulle spara massor av tragiska händelser. Skickar många styrkekramar till er.

  27. Sofia

    Tårarna rinner när jag läser den här fruktansvärda händelse. Jag håller med om att man borde redan på mvc gå igenom hlr på bebisar/barn. Häromdagen fick jag själv vara med om när min dotter snart 5 månader satte mat i halsen, vilken panik man får när man ser sin lilla dotter inte får någon luft. I vårt fall gick det bra, men rädslan finns där varje gång hon äter nu.
    Många styrkekramar Sofia

  28. Eva

    Så himla tragiskt, läste detta nu och kan lite förstå din känsla, men ändå inte. Har själv mist ett barn. Fy det är den Allra värsta situationen som man kan hamna i som förälder. Ledsamt o tårarna kommer, det du gått igenom kan ingen annan riktigt förstå.
    Nova sitter o tittar ner på er o håller en skyddande hand över er. Många styrkekramar till dig o din familj. Mvh Eva

  29. Therese

    Tårarna rinner när jag läser din text, en förälders allra värsta mardröm. Det finns ingenting som kan lindra den smärta ni måste känna. Vila i frid, finaste Nova!
    Min son var tre veckor gammal när det hände första gången. Det går så otroligt fort tills de är alldeles blå och livlösa. I vårt fall gick allt bra, även de nästkommande fyra gånger det hänt. Han fick ut det han satt i halsen och färgen kom tillbaka omedelbart. Det är så otroligt viktigt att veta vad man ska göra i en sådan situation, alla föräldrar borde få utbildning i HLR för barn. Ta hand om era små!

  30. Eva

    Detta är en förälders värsta mardröm :( får ont i hela kroppen när jag läser ditt inlägg. Gråter och lider med er. Vila i frid älskade lilla söta barn <3

  31. Åsa

    så fruktansvärt har själv en dotter i den åldern… tårarna strömmar. styrke kramar till er alla och ta hand om varandra och minns de fina stunderna <3

  32. BB

    Har själv 2 egna barn. Kan inte föreställa mig vad du gått igenom . Jag grät så mycket när jag läste detta ❤️

  33. Anna

    Kan inte sluta gråta. Finns inte ord att säga hur jag lider med er om att uppleva denna mardröm i verkligheten. Skickar virtuella kramar för vad mer kan man göra? Så starkt av dig att dela om allt som hände och hur det kändes och hur du känner dig nu. Önskar kunde säga något uppmuntrande eller positivt men finns ju ingenting som kan trösta. Stora styrkekramar, Anna

  34. Carolina

    Så otroligt starkt att skriva detta, så himla ledsen över att detta hänt er och eran fina tjej. Ingen ska behöva vara med om detta! Jag vill skänka massa styrka till er!

  35. Sandra

    Tårarna bara forsar…
    Finns inga ord…
    Nu ska jag gå och krama om mina barn lite extra mycket <3
    Så otroligt starkt av dig att skriva om det som hänt <3

    Tusen varma kramar till er!!!

  36. Elizabeth

    Ängeln Nova finns i familjen hela tiden. Så fort ni tänker på henne så finns hon där. Kära ni stor kram till er alla tre.

  37. Nicklas

    Jag är en man och det är sällan jag gråter så mycket som jag gjorde just nu. Jag verkligen gråter ut och känner sorg över ondskan i denna värld. Vill bara säga med 100% säkerhet att himlen är på riktigt och att Nova finns i himlen tillsammans med Jesus för evigt. Där kan inget ont någonsin hända henne igen. <3

  38. Ann-Sofie

    Åh vad jag gråter medan jag läser detta. Det rinner tårar och snor. Så fruktansvärt sorgligt. Bilderna på henne från sjukhuset är verkligen starka. Sådan fin tös, ser ut som att hon sover. Hoppas att ni fortsätter kämpa och hålla ihop som familj. Väldigt starkt av dig att skriva om det.

  39. Sofia

    Den här historien berörde mig något enormt, tårarna kan inte sluta rinna på mina kinder. Jag är så otroligt ledsen över att ni tvingats och fortfarande tvingas gå igenom något så fruktansvärt ❤️

    Jag hoppas att ni får all den stöttning och hjälp ni behöver av nära och kära och professionella för att leva vidare med sorgen efter er älskade dotters bortgång ❤️

    Varma kramar!

  40. Line

    Skänker er tusen tankar, mitt hjärta blöder när jag läser detta. Har gråtit och gråtit och önskar inte att ens värsta fiende ska behöva uppleva något som detta ni har tvingats genomlida.
    Önskar er verkligen en ljus framtid med lilla prinsen som finns kvar med er.
    Vi är många som tänker på er och som önskar att vi kunde göra vad som helst för er.

  41. Josefin

    Att plocka bort saker för att bearbeta sorgen tror jag inte alls på. Dagen kommer då det är dags att ta bort något, en annan dag en sak till osv. Tillsammans med sorgen försvinner det en liten bit åt gången.

    Sorgen kommer alltid finnas där, liksom minnen i hemmet från Nova, men sorgen kommer inte ta upp hela din vardag liksom rummet inte kommer vara Novas.

    Jag gråter sällan, men denna historia fick mitt hjärta att göra ont och jag tänker på alla föräldrar som får vara med om att deras barn lämnar livet. Ingen borde få uppleva det!

  42. Elina

    Fy fan rent ut sagt! Så otroligt hemskt! Håren står upp på hela kroppen och jag mår fysiskt dåligt. Jag har nyss fått barn. Detta är något som bara inte får hända. Nu blir det aldrig mer popcorn här. Menar du att små popcornkärnor (inte själva popcornet) fastnade i halsen? Må du ha styrka att gå vidare! Sänder energi åt ditt håll!

  43. Peter

    Har sett det mesta och mer därtill i denna genre under drygt åtta år som polis. Detta var dock utan minsta tvekan det som berört ABSOLUT mest under samma tidsperiod.

    Gick durekt in till Lillan och klappade hennes varma bakhuvud där hon ligger i sin säng men fick vända, snörvlandet hade annars väckt henne omgående.

    Tack för din text, lika tung som viktig att få ta del av – ta hand om er!

  44. mummu till mybabydolls.se

    Jag är så lässen tårarna bara rinner. Skickar massa kramar till dig. Försök att vara stark. KRAM.

  45. Karolina

    Så hemskt, jag bara gråter. Du beskriver allt så detaljerat, fet är verkligen gripande. Jag kommer ej ge mina barn popcorn mer Inte två åringen iallafall

  46. Mattias

    Detta va det värsta jag läst. Alla kagegorier någonsin. Har själv 2 barn i exakt samma ålder. Det träffar en verkligen mitt i hjärtat. Jag vet inte vad jag ska skriva igentligen. Livet är bara så orättvist!

  47. Anna

    Herregud, tårarna slutar inte rinna här. Lilla vackra Nova <3 Denna historia kommer jag alltid minnas kan jag säga, den berör och jag blir så ledsen för er skull. Många styrkekramar till dig och din familj <3

  48. Gabriella

    Det finns inga ord som är tillräckliga. Jag blir helt förkrossad när kag läser din berättelse. Sitter här och gråter floder. Vilken mardröm! Beklagar så djupt, styrkekramar ❤️

  49. Rachael

    Devastating. Simply devastating to read your story and feel even a tiny amount of the grief and pain you must endure. I am so very sorry for your loss and for your overwhelming grief. I pray for you, your husband and your little son that you may in time remember mostly only the happy times with Nova, the love, joy and happiness she gave you. I pray for your little girl, surely an angel in heaven. Wishing you peace, strength and much love. Rachael

  50. Arvid

    Hemska hemska öde, tårarna bara rinner. Kan inte tänka mig vilket helvete ni har gått igenom. Fina fina Nova, lilla änglabarn. Mina tankar och allt mitt stöd går till er. ❤️

  51. Kine

    Tårarna kan inte sluta rinna, lilla Nova, lilla glada tjej❤️jag går upp och kramar om min egen fem månader gamla flicka. Är innerligt glad att jag gått en HLR kurs för barn via vår öppna förskola. Det är ett ögonblicks verk och livet vänder så fort, jag får så ont i magen för man är så maktlös:( Jag vet inte hur man går vidare men ni är så starka! Jag är så tagen och tänker så på hur farligt det är att leva, men att man ändå måste för det är det värsta och det bästa man kan göra på samma gång!

  52. Therése

    Beklagar djupt er förlust. Det finns inga ord. Jag har själv en ängel. Det finns inga facit för sorgebearbetning, gör vad NI tycker känns rätt. Varma kramar ❤️

  53. Marie Söderberg

    Gud såå fruktansvärt för Er! <3
    Att förlora sitt barn som är friskt… och pga ett blixtsnabbt ögonblick som man vänder ryggen åt…Och att det verkligen gick så illa!?
    Jag lider med Er <3 <3 <3
    Att få skriva av sig och prata är bästa terapin…Fortsätt med det <3 Saknaden kommer alltid finnas där… Minnena… dofter, ljud mm. Låt det få ta sin tid. Alla sörjer vi olika…
    Himlen är berikad av en underbar Ängel <3

    Varma styrkekramar och kärlek till Dig och din fina familj <3

  54. Cija

    Tack för att du orkar berätta! Tårarna rann när jag läste detta och en klump i bröstkorgen kom!
    Jag kom av mig lite här nu för på något vis så saknar jag ord just nu när jag läst. Jag blev så tagen av detta.
    Ta hand om varandra <3
    Er son ger er styrka och ni ger honom styrka <3

  55. Marie

    Tårarna vill aldrig ta slut när jag läser din berättelse.
    Det gjorde t.o.m. fysiskt ont i kroppen när jag läste detta.
    Känner verkligen med er!

  56. Sarita

    Styrkekramar till er. Vilken styrka att berätta och dela med er denna berättelse, ni är underbara människor och er ängel Nova är hjälte som räddade tre barn med sina organ.

  57. Jessica

    Usch, jag bara gråter. Kan inte ens föreställa mig den smärta ni fått gå igenom. Så fin hon var er lilla Nova.

  58. Sadeya

    Beklagar all sorg du har gått igenom. Ta hand om dig din dotter ser dig säkert från den andra sidan. Kom ihåg henne för att hon gillar dig säkert.

  59. Jannika

    Mitt hjärta blöder med er.. :( Gud vad du är stark som delar med dig av detta, så modigt gjort <3 Himlen har fått en ängel mer, och hennes själ lever kvar i de 3 barn som ni och Nova räddade. Jag kan inte alls sätta mig in i er sorg, men gud vad stark du är som delar med dig,å tårarna strömmar nerför mina kinder när jag läser din berättelse. Jag skickar styrkekramar i mängder till er. Ta hand om er och varandra <3

  60. Kajsa

    Herregud va fruktansvärt. ..
    Gråter och ber att det aldrig händer. Min som har satt i halsen ordentligt och jag tyckte det var såå hemskt. Satt sig lite i mitt psyke och tänker på det ofta.
    Hoppas ni hittar styrka i er fina son ♡ kram å jag önskar er frid

  61. Camilla

    Otroligt vad fantastiska ni är som klarar av att dela med er eran tragedi. Det är så viktigt att bearbeta allt om och om igen vad jag vet om sorg iallafall. Att läsa detta och ha barn själv är så ofattbart vad ni varit med om. Är så djupt ledsen för er situation men att göra allt man kan i en svårt stressad situation är det enda-det enda man kan göra. Jag hoppas att ni förblir starka tillsammans och att Nova alltid vakar över sin bror. All världens kramar till er ❤️

  62. Natalie

    Tårarna rinner och från en mamma till en annan, jag är så otroligt ledsen att det här hände er. ❤ all värme och omtanke till er. ❤

  63. Anna

    Lider med er o jag vet hur det känns fölorade min dotter 21 november 2015.
    Kan bara säga kämpa så gott det går gråt skrik…❤

  64. Annika

    Tack för att du orkar berätta. Jag beundrar dig verkligen. Det finns verkilgen inte ord och så fruktansvärt att drabbas av detta. Vi andra som inte har drabbats vet verkligen inte hur bra vi har det.
    Tack för uppvaknandet.

    Många, många tröstekramar till er

  65. Sarah

    Man finner inga ord för det ni behövt och behöver gå igenom! När ja läste det du skrivigt om eran Nova föll många tårar för er! Ja tänker på er ❤

  66. Jenny

    Gråter floder… Detta är nog alla föräldrars värsta mardröm att förlora ett barn….beundrar dig att du tagit ett så stort steg att berätta om händelsen.

  67. Camilla

    Så otroligt fruktansvärt tragiskt och grymt. Finner inga ord för den stora sorg jag känner över detta. Livet är så orättvist ibland. Fint skrivet
    Kramar till er ♥

  68. Mikaela magnusson

    Jag lider med er verkligen.. Fint skrivet.
    Min son råkade ut för en olycka i mitt hem den finns på min blogg.
    Jag förstår alla olika besked. Önskar er allt det bästa…
    Kramar till er

  69. Mikaela Bergman

    Finns inga ord. Detta är min största skräck. Är alltid överbeskyddande till max då barnen äter.Det måste vara helt omöjligt att ta in för dig. Blir fruktansvärt illa berörd. Jag får ont i hjärtat. Kan inte ens föreställa mig din smärta. Ta hand om er❤

  70. Ingrid

    Så fruktansvärt att behöva gå igenom detta, jag är mormor/farmor till 3 barn som föddes 2015. Min oro över dessa barn är oändlig. Jag tänker på er lilla barn som en ängel som vakar över er stora kramar från mig

  71. Johanna

    Åååh gisses!
    Jag gråter floder här hemma!
    Denna berättelse gick ända in i hjärtat och jag förstår att sorgen finns där.
    Har själv en liten här hemma på cirka 1år.
    Ständiga oron över att han ska sätta i halsen kommer.
    Jag kan nog inte förstå hur svårt det är och mista ett barn.
    Den lilla ängeln!
    Vila i frid och kram till familjen!

  72. Rosa-Lie

    Ett underbart barn föddes, eferlängtat och älskat. Då blev hon en prinsessa och så hände något hemskt med henne. Då blev hon en ängel eller en älva som flög i väg för att vaka över oss i tid och evighet. Kram på er och kom-ihåg att tillsammans så är ni starka och jag kan lova att tårar rinner då och då………

  73. Tindra

    Sitter här tårögd och skakar. Vilken hemsk läsning. Det gör ont i hela mig. Samtidigt känner jag att Ni är oerhörd starka som gått igenom detta. Livet är en vacker gåva och barn är det bästa som finns.. Livet är orättvist många gånger…..När en mänsklig varelse lämnar jordelivet, lever de för alltid kvar inom oss. Kramar och kärlek i mängder!! <3

  74. Maj

    En mycket stark berättelse. Tårarna rinner. Tänk er att Nova lever vidare genom er osjälviska gåva.
    Er ängel lever nu i 3 barn, som får chansen till ett friskare liv. Det tar inte bort er smärta men tanken kan hjälpa i er stora sorg.
    Massa Styrkekramar till er.

  75. Maria

    ❤❤❤❤

    Mina tankar är med dig och din familj. Ingen ska behöva överleva sitt barn. Vad starkt av dig/ er att gå vidare även om det i början antar jag sker per automatik. Tack för att du delar med dig och uppmärksammar andra på vad som kan hända av något så oskyldigt som popcorn.
    Dom säger att det finns en morgondag och att det blir bättre. Så vi får väl lita på dom. Kram

  76. Magdalena

    Tårarna rullar och näsan blir alldeles täppt. Er fina, lilla prinsessa är så lik min son, både som du beskriver din dotters levnadsglädje och på bilderna på slutet- de slutna ögonen, de välmående kinderna, de rundade axlarna och de knubbiga små barnhänderna. Det kunde ha varit han. TACK för att du berättar❤ jag vill skicka all min styrka till er i sorgearbetet. Jag antar att du drömmer om henne ibland.. Det sägs att det är då de små änglarna besöker en på riktigt☺
    KRAM

  77. Gonxhe

    Ohhhhh Gud i himmelen varför??
    Det skär rakt in i mitt hjärta , vilken sorg vilket tragedi! Må Gud vara med dig och din familj! Du måste vara en stark kämpe som orkar dela sorgen med andra! Styrke kram på dig

  78. Tina

    Hela bröstet värker och tårarna rinner när jag läser om er lulla Nova. Har en dotter som är några månader yngre. All kärlek och kraft till er ❤️

  79. Nocomment

    Jag kunde inte stoppa gråta. Fy vad hemsk!!! Ren mardröm…..:så stark er ni. Styrka kramar ❤️❤️❤️

  80. Anette

    Usch och fy. Läste detta på Facebook och har inga barn själv tyvärr så jag tänkte: aja jag klarar att läsa detta utan att gråta. Ser mig själv som en ganska känslokontrollerande människa på gott och ont. Jag klarade det INTE!! Vet inte ens när tårarna kom men nu sitter jag här och kan inte sluta. Jag lider såååå med er och låt ni det ta den tid ni behöver. Det känner ni bäst själv. Folk har så mycket åsikter. Säkert menar dem väl men i detta läget finns det ju ingen mall precis. Hon är så söt lilla tjejen och det är synd och skam att en levnadsglad och pigg flicka som Nova ska drabbas av något så här tragiskt. Förstår att dina tankar snurrat som aldrig förr. Man får ju hoppas att hon inte hade ont men det tror jag inte. Tror hon är i himlen och piggar upp andra små barn som råkat illa ut och lämnat oss alldeles för tidigt. Många barn blev ju hjälpta tack vare ert modiga beslut att donera. STARKT GJORT. Tänker på er och lilla Nova och kommer göra det ett tag framöver känner jag. Massor av kärlek och styrka till er alla. Så småningom ses ni igen. ❤️❤️❤️

  81. Emely

    Gråter floder av att läsa om eran fina ängel!!!
    Det är sorgligt att man inte får lära sig HLR varken på Mvh eller bvc faktiskt, det som är oerhört viktigt!
    Väldigt starkt av dig att berätta om eran fina Nova <3

  82. Zandra

    Fy vilken mardröm!! Mitt mamma-hjärta värker. Det underbaraste och vackraste som finns är ju barnen <3
    Styrke-kramar till er. * i era hjärtan och i minnet lever hon alltid kvar*

  83. Anna

    Tårarna rinner så jag knappt kan läsa din vackra men så hemska text, tätt intill mig ligger mina minsta killar 6 o 1år gamla o sover.
    Att leva mig in i din situation fullt ut är omöjligt men bara tanken på att något skulle hända mina barn något liknande kan jag inte ens sätta ord på, känslan skulle kunna vara som att ha hela bröstkorgen uppriven o uttömd utan ens en chans till att någonsin kunna bli hel igen.
    Jag tror verkligen inte du hade kunna gjort något annorlunda den där dagen, Nova hade sin plan för sitt liv på jorden o hon uträttade det snabbt, jag är övertygad om att hon finns med er hemma eller vad ni än gör. Att hon busar med storebror o gömmer hans leksaker osv.
    Att tro att man kommer mötas efter detta gör inte saknaden o smärtan mindre, jag vet – men det inger åtminstone hopp o möjligtvis lite lite mer ork att fortsätta arbetet här på jorden.
    Kram <3

  84. maria-Jeanette

    Jag är så så ledsen,så ledsen för er sorg och den fruktansvärda olyckan som drabbade lilla Nova. Jag klarade inte av att läsa allt du skrivit….. Jag har ju den turen, att jag kan sluta läsa och då också slippa känna mer. Det turen har inte ni. Ni är otroligt starka och jag önskar er all kärlek och lycka i framtiden.

  85. Maria

    Vi bor i samma kommun och en mkt god vän till mig bor i er närhet. Jag hörde om denna fasansfulla händelse när den inträffade och ni har varit i mina tankar sen den dagen. Jag beklagar så och det finns inga ord i världen som kan göra det lättare. Nova och ni fortsätter finnas i mina tankar

  86. Franka

    Lilla fina Nova! Jag hoppas att du har det bra i himlen.
    Jag beklagar sorgen! Jag kan inte tänka mig hur det hade varit för mig om detta hade gällt min dotter.
    Ni är otroligt starka ❤❤❤

  87. Ingela

    Ååååå så hemskt! Alla tankar och styrka till Er! Utan att ha gått igenom något sådant kan man inte förstå, fast man tror det! Starkt att dela med er av historien, många tårar när jag läste! Ta hand om varandra och ta vara på tiden! <3

  88. Nicklas

    Jag gråter sällan, men halvvägs in i texten brast det.
    Jag tog med mig min yngsta dotter som sov i min famn och gick upp till min sovande äldsta dotter för att klara av att läsa resten.
    Satte mig på sängkanten och läste resten och grät vidare.
    Jag kommer aldrig glömma vad jag precis läst.
    Tack för att du delar med dig.
    Jag beklagar otroligt mycket det inträffade.
    Kärlek till er.

  89. johanna
    johanna

    Vad starkt att berätta. Man tänker aldrig på hur fort det kan gå. Jag beklagar verkligen er förlust och hon kommer för evigt leva i era hjärtan.

  90. Linda

    Fy vilken hemsk och tragisk historia. Tårarna bara Forsa ner för kinderna när jag läste detta. Förstår vilken panik hon hade när hon insåg att Nova satt i halsen, min son var 1,5år när han satte en stor banan bit i halsen och jag såg paniken i hans ögon. Fick slå han i ryggen och göra typ heimlich på honom. Han blev blå i ansiktet men bananen kom upp ganska fort. Men sekunder känns som en evighet. Är evigt tacksam att det gick bra ❤️❤️❤️

  91. Jessica

    Tårar, jag kunde inte tro att jag hade så många tårar. Dom tar inte slut. Jag är så ledsen att detta hände denna familjen, denna otroligt söta och fina lilla tjejen. Hennes blonda hår och stora blå ögon, så vacker. Sånt här får bara inte hända, men ändå gör det. Vad man än säger så kan det aldrig hela men jag säger som en tjej här ovan att vi måste få tro att vi en dag får återse dom vi älskar igen.
    Min kommentar blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, ville säga så mycket men så många tankar av smärta i huvudet av denna händelsen att allt bara snurrar runt.

    Kramar Jessica

  92. Michaela

    Åh herre gud. Mina tårar vill aldrig ta slut, trycket över bröstet är så tungt. Smärtan jag känner efter att ha läst denna text är olidlig. Och ändå en ynklig liten bråkdel av vad fina, vackra Novas föräldrar måste känna. Det går inte att förstå. Hur kan det få hända och hur kan det gå så snabbt?! Ingen förtjänar detta öde och jag önskar er all styrka.
    Den enda trösten som finns är att tro att vi någon gång igen får möta våra älskade som himmelen ville ha i förtid. Det tror jag! Det är min övertygelse. Och att Nova inte ens hunnit märkt att ni är borta. I evigheten finns ingen tid <3

  93. Emine Mol

    Mitt hjärta blöder o gråter med Er , sänder massa styrke kramar till dig o familjen , Lilla fina Ängel Nova sov sött !

  94. Jennifer

    Jag gråter floder när jag läser om den tragiska olycka som hänt den vackra prinsessan Nova. Jag beklagar verkligen sorgen! Önskar det fanns nåt sätt jag kunde lindra er sorg på :( <3

Annons
stats