Änglamamma & mamma

Hejsan! Vill verkligen beklaga det hemska som ni fått uppleva. Att förlora ett barn, ett barn som var planerat och som man har längtat efter är nog bland de värsta smärtorna som finns. Önskar er det bästa och många styrkekramar till. Vi delar samma sorg.. Jag och min sambo bestämde oss för att skaffa barn, det tog oss nio månader att få ett plus på stickan. Den dagen jag plussade är en dag som vi alltid kommer att komma ihåg, en dag med så mycket glädje och tårar. Vi var så överlyckliga att vi bara ville skrika ut det så att alla skulle få veta. Veckorna gick och fler och fler fick höra att vi väntade på vårt lila mirakel som låg i min mage. Vi kunde äntligen börja planera det livet vi alltid velat ha ihop, så många planer och idéer för vårt lilla barn. Dagarna gick och gick vi var i vecka 15 och det ända vi kunde tänka på var ultraljudet, dagen då vi äntligen skulle få träffa vårt barn för första gången. Det ändrades ganska snabbt! I vecka 15 fick jag blödningar, åkte till akuten och gjorde ett ultraljud.. så många tankar, så många känslor. När jag väl låg där det enda jag kunde tänka på var ”varför hör jag inte hhärtat slå?” Det var då vi fick beskedet att vår lilla bebis hade stannat av i vecka 10. Hjärtat slog inte och bebisen hade inge blod… dagen efter fick åka in igen för att göra ett extra ultraljud. Det visade samma sak. Vi förlorade vår lilla vebis som vi längtar efter sååå länge. Allt gick över till sorg, hela vår värld blev svart. Vi varken åt eller sov efter det. Det var bara tårar vi fick ut. Det var en hemsk period! Det ända man kunde tänka på var ”varför?” ”Varför vi?” ”Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” Det var så många tankar så många tårar som än idag, ett år senare dyker fram. Bara att tänka tillbacks får mig att gråta. Känner igen mig i så mycket du skriver.. tack för din fina blogg! För mig är den fin, en blogg som lyckats uttrycka min känslor och tankar vilket jag aldrig har lyckats.

Jag säger som min kurator sa till mig, ni har förlorat en framtid!

Oh stackare 🙁 får ont i hjärta jag vet hur det känns att förlora sitt barn är det värsta som kan hända en. Den smärtan kan bara en mamma som förlorat sitt barn veta hur det känns, lider med dig:( usch livet är orättvist!!!!!!!!!

Lilla söta killen! Massa styrka till dig <3