Påväg till kuratorn för att prata ut, egentligen vet jag aldrig vad jag ens ska säga.
Sorgen för Milton är där hela tiden, den försvinner ju inte. Jag står inte här idag med med speciellt stor ångest för det. Bara sorg… Och den kan jag inte arbeta bort, det vill jag inte ens! Varför ska jag inte vara ledsen för att mitt barn är dött?
Vi pratar sällan om just Milton eller vad som hände då, för det är inte där problem är ju, det som har hänt har hänt och jag kan inget göra.. Hur mycket jag än vill!! Men både jag och Andreas lämnades i ett svart tomrum där det fanns så mycket mer skit som kom med den första fruktansvärda händelsen. Ekonomi, vänskap, familj, jobb… Allt sätts på en smal lina som är redo att brista vilken sekund som helst.
Jag orkar inte jobba längre, Andreas blev avsagd från sitt jobb pga han inte kunde va hemma efter Milton, sen är det inte extremt lätt att ens få nya jobb, pga sjukskrivning och arbetsbrist har vi blivit påverkade extremt ekonomiskt och minskade vår inkomst med 40-50% varje månad, vi hade inte längre råd att bo i huset vi älskade, snabb flytt och försök på att sälja… Det löste sig inte, så snabbt in med hyresgäster som skulle hyra huset. Dessa vidriga människor betalade inte sin hyra och misskötte sig extremt…. Alltså, ännu mer problem, både ork och pengar försvann, pengar vi inte har.
Vi har sagt upp vänskapen, flertal. Varför skulle jag vilja ha någon som inte vill finnas där när jag behöver det som mest? Man har sagt upp, men även funnit nya vänner för livet. Livet vänds totalt upp och ned efter att ha förlorat sitt barn… Jag va inte redo för det, jag va nog bara redo att vara ledsen och sakna… Inte ändra mitt liv och mig själv helt.
Tack och lov har vi haft fantastisk hjälp från våra familjer med kärlek, stöd och ekonomisk hjälp när det krisat. Vad vore man utan familj!?
Så när jag är hos kuratorn så pratar vi knappt om Milton, jag måste sköta upp allt som händer privat, ilskan att vården inte tar mitt välmående seriöst, rädslan att lillebror ska dö, förvirringen av hur folk beter sig. Allt sånt behöver jag reda ut då.
