Hur en trevlig, glad dag kan vändas så snabbt till ångest, rädsla och sorg och oväntat och chockerade.
Jag har idag spenderat dagen tillsammans med två mammor på väla, ett köpcentrum i Helsingborg. Plötsligt fick jag reda på något fruktansvärt,
Min kollega, jag skulle till och med kalla honom en vän ligger på akuten och kämpar för sitt liv. Läkarna ovetandes om hur det kommer gå.
Mitt hjärta brister verkligen, och önskan är enorm att pappan, morfarn, mannen och min vän kan få klara detta!
Konstigt det där med livet…. Hur skört det är…. En dag tar det slut för alla, men vi vet aldrig när.
Så än en gång inser jag faktum, ta aldrig något förgivet, lämna aldrig något osagt, glöm att att säga att du älskar dom du älskar innan det är för sent.
Va tvungen att skriva av mig om detta, även om det egentligen inte ”angår” mig, men jag har inte kunnat tänka på annat hela dagen. Också därför jag inte klarat att skriva ett blogginlägg. Hur kan man skriva om jul, glädje och annat kul när kroppen bara vill sjunka igenom marken?
Nej… Nu ska jag sova och hoppas att imorgon är en ny starkare dag med bättre förutsättningar.
Dagens mamma
Dagens Colin nöjd med en skiva apelsin.
Hur ser framtiden ut? När ska Colin börja förskola, o har ni tittat ut en? Ska du gå tillbaka till samma jobb som innan?:)