Tagit sovmorgon efter en trevlig middag med vänner som kom förbi igår.
Är verkligen helt slut och foglossningen är hemskt hemsk hemsk. Har äntligen tagit tag i att begära att få gå hem redan nu i början av oktober då jag känner att det fysiska och mentala smärtan som vart tar alldeles för mycket utav mig. Jag har knappt orkar leva av ren trötthet. Men nu har jag en vecka kvar ungefär sen hem på heltid tills att ”babsan” börjar dagis. Helt sjukt! Denna gång så ska det ju bli så?
På tal om babsan går jag in i vecka 24 imorgon, tiden går verkligen så snabbt! Ny är det faktiskt inte långt kvar ändå. Om vi räknar med att jag blir igångsatt i vecka 37+0 som är planen hittills så innebär det att på storebrors födelsedag ska du startas igång för att komma till världen, alltså om 13 veckor är du hos oss. Om 13 veckor har jag fått två barn på ett år… Hur sjukt är inte det!?
Håller även jag med ovanstående! Så glad för er skull att ni ska få en lillebror 🙂
Håller med ovanstående kommentar om att du verkar vara så härlig 🙂 och så måste jag bara tillägga hur vacker du är! Tycker verkligen du är jättefin! Önskar dig det bästa!
Så spännande med ett litet pyre i magen, en liten pojke!
Heja heja dig! Vad härlig du verkar. Jajjemän, denna gång ska du få bara hemma och njuta av din lilla pojke fram tills han börjar dagis :)! Blir på något sätt så glad av att läsa din blogg för det allra mesta, trots all sorg. Milton är stolt över sin mamma, det kan jag lova!