Sara-Jag undrar hur du hanterar din sorg.. Rent praktiskt alltså, har du någon kurator du pratar med eller läser böcker/bloggar eller liknande? Har du något bra tips?
Fy, låter fel med tips och hoppas inte du missförstår eller tar illa upp av frågan… Jag undrar därför att jag själv är mitt uppe i sorgen efter att förlorat min lille ängel.
Hej Sara! Har försökt kontakta dig flertal gånger för att kunna skriva med dig då jag sett din kommentar om att även du förlorat en liten du med <3 Snälla kontakta mig på Facebook (Natasha Milton Green) så ska jag hjälpa dig med allt jag vet!
Inga frågor man ställer är fel, alla frågor är vettiga så känn dig först och främst inte dum!
Rent praktistkt började jag gå och prata med en kurator en gång varannan vecka i mars (2 månader efter han gått bort).
Fram tills dess var jag och min sambo Andreas väldigt väldigt nära, stod varandra nära i sorgen och pratade mycket.Jag tog mycket hjälp av stödgrupperna med andra föräldrar som fanns i början, jag ville inte riktigt dela min sorg med en främmande så som en kurator. Gruppen Själar säger aldrig farväl på facebook är en hemlig sluten grupp för föräldrar som förlorat barn. Där har jag fått fantastiskt stöd och fina vänner som stärkt mig genom kampen. Jag tog upp mitt skrivande i bloggen snabbt som blev min portal till att vägleda mig sorg, jag läser när är ledsen tillbaka till när det precis hänt och inser att jag är starkare idag, även om det gör precis lika ont! Jag är inne på att börja skriva en bok också. Kanske kan du börja skriva dagbok eller liknande? Jag kände inte att jag kunde prata om det öppet, inte erkänna hur dåligt jag mådde… men skrev jag så kom alla känslor ut utan att jag behövde se den som läste.
Natalie– Just nu sitter jag på ett hotell i Spanien tillsammans med min familj, och ikväll hade dom en show med flera uppträdanden och i slutet skulle man rösta fram vinnaren genom att ge pengar till dom, personen med mest pengar vann. I slutet så samlades alla pengar ihop och så donerades det till forskning utav plötslig spädbarnsdöd, och när jag hörde det började jag tänka på dig och framförallt på Milton. Jag kunde inte låta bli så jag skänkte 80 euro som var allt jag hade på mig (drygt 800kr). I slutet av kvällen berättade dem att dom hade fått in totalt 980 euro kronor. Dom sa att dom gör det här varannan vecka och brukar landa på ungefär 700-1000 euro och det glädjer mig verkligen att så många engagerade sig och jag ville bara dela med mig det till dig och din familj. Jag tycker du är otroligt stark som fortfarande står kvar här på jorden, du verkar vara en väldigt jordnära och trevlig tjej! Kram på dig och lycka till med resten av graviditeten, Milton är en stolt storebror redan nu! Kram /Nathalie, 17 år
Så fantastiskt 😀 vad glad jag blir av att höra det !! Det är underbart att du bidrog med en så stor summa till något som dessa i din ändå unga ålder ,hoppas du förstår mig rätt, det är väldigt moget av dig <3 stor kram & tack för lyckoönskningarna!
Erika-
Hur överlever man utan sitt barn?
Hur reagerade Saga när Milton gick bort ?
Är det någon okänd som kommit fram på stan och sagt något om Milton ?
Jag vet faktiskt inte. Förut, innan allt hade hänt tänkte jag själv så.
”Jag hade tagit livet av mig om mitt barn dog/ Jag hade aldrig klarat det!”
Så funkar det inte riktigt …Samtidigt som förlusten va så stor att jag bara ville springa in och skära av mig alla ärtärer jag hade och förblöda och försvinna så gör man inte det! Man har det inte inom sig. Människor är krigare, vi kämpar om tron att det ska bli bättre. Jag lever med vetskapen om att mitt liv aldrig kommer bli ”bra”, men det är faktiskt ”bättre”. Mitt mående går upp och ned, vissa dagar vill jag ge upp för det är ofantligt jobbigt att kämpa… men det är värt det! Tänk så kommer Miltons syskon snart och fylller mina dagar av sorg med glädje och värme men samtidigt avsaknaden av mitt andra barn som inte finns vid mig. När livet är som sämst så kan det bara bli bättre? Lite det jag lever på, hoppet.
Saga var väldigt ledsen när allt hände, hon kom till sjukhuset några timmar efter dödsbeskedet, vi berätta vad som hänt och att lillebror var död. Han kommer inte vara hemma med oss, och han kommer aldrig andas igen. Hon förstod kände vi och hon fick välja om hon ville träffa honom vilket hon ville. Väl inne i rummet där milton låg pussa hon honom och vi pratade , hon började gråta och sa att ”nu kommer jag ju aldrig få vara storasyster! han kommer aldrig gå, leka eller cykla”. Hon storgrät en stund, sa ett fint hejdå, lämnade ett gosedjur hon valt honom och gick ut. Väl utanför fick hon kakor och en gosedjursgroda och va som ett barn i hennes ålder är, ganska glad. Känslorna för henne är pendlade, hon pratar om honom varje dag, har en bild hon valt på honom inne i rummet och skriver alltid hans namn och en liten ängel på alla teckningar hon målar <3
Okänd och okänd vet jag inte, men jag bor i ett litet ställe som heter Höganäs där ”alla känner alla” och det har kommit fram några som kramat en och beklagat 🙂
Tycker din blogg är super bra! Kollar in här ca 4-5 gånger om dagen 
Hoppas din graviditet går bra och är ni får leva lyckliga utan hemska saker!
Kämpa på för du är en toppen tjej och du och din familj förtjänar det bästa! 
Tack så jättemycket 🙂 Härligt att höra! Ska försöka bli bättre att uppdatera min blogg, men det har vart mycket jobbigt som hänt nu senaste <3 stor kram tack för den fina kommentaren!
Annika- Jag kan bara anta att det är otroligt jobbigt att va gravid igen med alla känslor och tankar som uppstår. Vi försöker ju själva skaffa en till bebis och har en hel del oro hur man kommer känna under nästa graviditet. Hur går era tankar kring det här barnet? Har ni tänkt ut några namn ännu? Hur reagerade era familjer på nyheten om en till bebis?Kram till er!
Nyheten om ett till barn kom som väldigt positivt! Jag tror alla kände att vi var ”värda” en andra chans och jag har vart öppen hela tiden om att vi ville försöka igen. Vi kunde ha sex igen bara efter tre veckor efter förlossningen och började alltså redan då försöka. Det tog alltså två gånger som inte blev innan jag blev gravid igen. Jag valde att berätta för mamma, pappa, och bästa vännen men höll det hemligt för resten fram till jag vart på ultraljudet och de såg ett tickande hjärta :).
Jag är ju nästan helt hundra att detta är en kille och vi har kommit överens om att det nog blir en Colin/Collin (inte bestämt stavning än). Blir det en tjej vet jag nog inte, tipsa gärna !! Har inte tänkt alls på det än 🙂 Vill ha något tufft!
Jag ser fram emot detta barn jättemycket, glädjen blir större för varje dag. Är idag i vecka 14 och längtar galet till ultraljudet den 31a juli 🙂 Min ända oro är att behöva begrava mitt barn igen, kan säga redan nu att jag inte hade klarat det. Jag är SJÄLVKLART jätterädd, men glad samtidigt och försöker tro att detta ska få gå bra 🙂
Victoria- vet att du gick till ett medium.. något du rekommendera? Och vem gick du till?
Gick till www.sannamediala.n.nu . tyckte hon va okej, hon sa mycket som stämde men samtidigt mycket som jag skulle få uppleva sen som jag än inte vet. Hon sa att jag skulle få tvillingar, vilket jag dock inte har så vet inte vad jag tror 🙂 Prova du om du vill, jag vet inte vad jag tror än om allt sånt 🙂 kram!
Julia- Kommer du amma bebisen när den kommer?
Jag vill! OOH så jag vill! Men det är inte säkert att jag kan 🙁
Fick en stoppande medicin när Milton dog för att mina bröst skulle sluta producera mjölk. Tyvärr är en av bieffekterna på det att man kanske inte kan amma ett tag efter det. Eftersom jag blev gravid bara 3 månader efter bortgången är det alltså inte säkert alls att jag kan få fram mjölk, vilket jag är jätteledsen över om det skulle bli så då jag missade ut på det med Milton också (hann bara pumpa för att få igång, dagen han dog skulle jag börja amma).
Men då när allt var så var det värt att ta den risken med medicinen… för jag har aldrig i mitt liv mått så dåligt som jag gjorde när mitt barn va död och mina bröst bara rann och rann och jag va tvungen att pumpa mjölk och hälla ut det i vasken. Det var som att någon fortsatte slå på mig och hälla salt i alla mina sår 🙁
Tveka aldrig på att ställa frågor i bloggen! Försöker alltid svara så gott jag kan via mejl / öppet svar på inlägg 🙂
STOR kram <3
