I fredags var Milton begravning, och jag måste verkligen säga att jag var otroligt nöjd med hur fin den blev! Exakt som vi ville att denna skulle bli. Väldigt värdig, söt och så ”glad” en begravning bara kunna bli… Vi ville passa på att fira det liv han fick och gav oss, inte bara sörja alla hemskheter som han lämnade oss med.
Kommer göra ett blogginlägg om begravningen med bilder mm antagligen redan imorgon, men ville mest skriva att jag lever. Många som hört av sig och frågat..
Men är så otroligt trött, känslorna är så många att det känns som jag stängt av istället.. Allt är klart nu, eller nja… Han ska planteras också som saga säger. Alltså är gravsättningen kvar, men det är ett litet steg i jämförelse med vad som vart. Känns som allt det största är över nu. Det ger mig ett skönt lugn. Men samtidigt känner jag en rädsla över hur vi kommer må nu. Brister det totalt eller kommer det successivt bli lite bättre? Vet inte riktigt vad jag ska eller vill tro, vill inte riktigt låta mig själv känna glädje ibland, känns som jag vill må piss.. Mer piss än jag låter mig själv va. Man kan ju inte ge upp och stirra i en vägg flera månader. Det är lite vad jag egentligen vill… Va totalt deprimerad som jag egentligen känner mig, då utlopp för all sorg. Men det är inte bara mig det handlar om, jag behövs, jag vill finnas.
Vem är man egentligen efter en sån här händelse?
Har färgat håret och klippt lugg förresten!
Vet inte vad jag ska säga, finns det något att säga? Sitter med min lilla son i famnen och bara gråter för er skull. Livet är fruktansvärt och orättvist på så många sätt och jag önskar verkligen jag kunde hjälpt er. Ingen förtjänar att gå igenom det ni gör. Jag hoppas verkligen att du hittar styrkan att kunna leva vidare och förhoppningsvis bli gravid snart igen, ingen kommer kunna ersätta din son men jag förstår din längtan till ett till barn. Vet verkligen inte vad jag ska skriva men kände att jag va tvungen att skriva något. Skickar så många styrkekramar jag bara kan till dig!
Hej! Har aldrig vart med om något liknande så vet inte hur det känns men jag har empati för dig o familjen..känn som du känner o låt saker o ting komma som det gör..allt är ju förjävligt just nu men det kommer inte vara samma känslor om ett tag allt förändras.Och nu kommer en lite ytligare kommentar du vart verkligen toppen fin i din frisyr jätte snygg!! Kramar!
Det är Okej att bryta ihop – så länge man rycker upp sig igen.
När min pappa togs ifrån oss i förtid (pga en bitter, svartsjuk människa) så bröt jag ihop.
Jag ryckte upp mig kort därefter men jag tillät mig själv att vara trasig ett tag.
En hel natt var jag ensam med alla känslor.
Sara-Li var hos barnvakt – allt ansvar angick mig inte i en enda natt.
Det gjorde mig gott, kan jag säga.
Att få vara egoistisk och bara tänka på Mig och Min sorg.
Jag tror alla skulle må bra av att göra så ibland.
Så sorgligt. Fint att ni fick en så fin begravning till Milton.
Kram från mig, Stina på Vimedbarn. ♡