Skriver här för jag vill se om ni som läser och tittar in här med äldre barn kanske känner igen er, eller har bra tips på hur man kan lösa ett litet problem vi har
… som tyvärr på senaste blivit ett ganska stort problem.
Saga 7 år blev skrämd av sin kompis i julas, ganska kort efter vi flyttat in i vår nya lägenhet.
Där hon ÄNTLIGEN hade fått sitt helt egna rum som hon så länge längtat efter.
Kompisen lurade i henne om svarta madam, kidnappare som bodde brevid oss, tjuvar,
att det skulle bli krig här osv, och sedan dess har Saga inte kunnat sova själv.
Ibland har vi kunnat få henne att somna i sin säng, me då kommer hon till 90% upp på nätterna,
ibland kan hon inte ens somna i säng och får somna inne hos oss och sen lägga sig i sin säng senare när vi ska sova,
…mest troligt slutar det med att hon ändå kommer in till oss.
Som vilka föräldrar som helst förstod vi hennes rädsla i början och lät henne komma in till oss, eller att vi gick in till hennes rum en stund.
Sen ett tag tillbaka sa jag till Andreas att jag faktiskt ville att vi sov i sängen bara han och jag, Saga är trots allt 7 år och kan inte sova inne hos oss såhär ofta som det blivit (enligt mig).
Andreas tycker att det bara är en ”fas” och att vi ska låta henne vara inne hos oss . Känner mig elak, men jag vill inte ha någon inne i vårt rum, varken colin eller saga om det inte finns ett behov såklart.
Exempelvis så är Saga enormt rädd för storm, vilket sker lite då och då här i Skåne på vinterhalvåret.
Detta har hon alltid vart rädd för och GIVETVIS ska hon få känna sig trygg inne hos oss.
Men detta som blivit nu är ju en ide som kommit upp som man måste hjälpa henne komma över.
Frågan är hur? Har ni råd?
Vi alla är så himla oense om just detta hemma hos oss, och i slutändan vill jag Sagas bästa för jag älskar henne, MEN … JAG behöver faktiskt också sova bra om nätterna för att orka allt.
Världens Finaste tjej
Har ni frågat henne vad som skulle göra henne tryggare på natten ?
Min dotter är 8 år och är mörkrädd.
Hon kan komma in till oss på nätterna. Men jag är ganska hård då vi redan har minsta i sängen så det blir trångt om vi ska vara fyra..
Men hon fick välja en lampa att ha tänd på natten och gosedjur likaså köpte vi en drömfångare. Kanske nått sånt ? Vi har även lite lampor tända hemma så det lyser upp lite. Kanske känner hon sig tryggare med ljud ?
Jag tror man får göra det bästa av det hela. De måste ju känna sig trygga. En dag kommer de ändå inte vilja sova hos er.
Låt Saga sova hos er, förr eller senare kommer det att släppa för henne. Tror snarare att det kommer att stressa henne mer om ni försöker pusha henne plus att hon lär känna av dina känslor och bli mer otrygg när hon vet att du vill att hon ligger i sitt rum. Lägg dig i hennes säng om du känner att du behöver sova i lugn och ro 🙂 Så himla tråkigt dock med kompisar som håller på så, kanske kan ni läsa någon bok om krig eller titta på lilla aktuellt och prata om att det är något som händer långt bort och att tjuvar inte kan komma in för ni har ytterdörren låst osv? Hoppas att det vänder snart 🙂
Min bonus hade en period då han var maniskt rädd för zombies, han hade tydligen sett dessa på sin mammas i-pad, han somnade oftast i sin säng, men vaknade varenda natt och gallskrek (hans rum är i första plan vårt i andra) flera ggr/natt, i början var det tröst och sitta hos honom, ibland sov hans pappa med honom, så han sov ju inte hos oss, men jag (kanske är egotrippad) ville kunna sova med min sambo i vår säng!
Vaknade jag vid 3-4 skriksndet så blev jag tillslut arg, jag så vänligen men bestämt att nu får det vara nog, du vet att det inte finns zombies, vi måste få sova, då sov han i regel resten av natten
Det som läste problemet var dock när han fick två laserpistoler i julklapp av farmor, han sov med dom och de ingav tydligen trygghet, han var då 5-6 år
Det enda tips jag har är att ge henne någon trygghet, hon är väl lite för stor för t ex ”monsterspray” och sånt dock….
Det är en jättesvår sits och man blir lätt den elaka styvmodern, men jag förståår dig helt och hållet!
Min son gick igenom samma sak ungefär. Rädd, hörde ljud fick ont i mage. O nästan lite ångest. Till slut så blev sovandet en ändå stor pina för alla. Så då tog vi ett beslut tillsammans med vår son. Så ca 2 månader sov han hela nätterna i vår säng. När vi kände att han va lugn o blivit mer trygg med det så pratade vi igen o då gick han med på att somna i vår säng o att vi sen bär upp han tills sin säng. Det funka jättebra. Så ert gjorde vi i ca 3-4 månader. Sen en dag så kom han själv o sa att han va redo att sova på sitt rum igen. Efter det så har vi inte haft några problem. Det e kanske inte den bästa lösningen. Men för oss funka det. Jag Sov inte så bra så vissa nätter tog jag hans säng istället. Bara för att få sova.
Men vi tog det i hans takt o lyssnade på han. Han e lika gammal som saga. Funkar kanske inte för alla men för oss gjorde det. Hopps det vänder snart. Lycka till.