Nu har jag äntligen tagit tag i att fixa håret som vart någon dassig nyans av brunt, blont, grönt, lila, blå och grå… Att ha lila hår va häftigt så länge det varade. Hade gärna gått tillbaka till blond igen, men det vågar jag inte göra själv utan vill i så fall gå till frisör vilket jag just nu inte kan spendera pengar på.
Köpte färgen L’Oréal cream gloss- darkest brown och blev mer än nöjd!
På måndag nästa vecka ska jag börja ”skolas in” på jobbet innan jag drar igång på heltid första veckan i mars. Det är samma gamla jobb som innan, men nu ägs vi av elgiganten istället, så alla säljsystem mm är helt ändrat… Så blir i princip som att gå till ett helt nytt jobb. Bara att det är samma plats och 2 av 4 kvar av mina kollegor i butiken .
Så håret behövde sig verkligen en omgång nu så man inte skrämmer iväg kunderna.
Ska bli så himla skönt att börja tjäna pengar igen!!! Kunna unna sig saker, spara pengar, kunna hitta på saker hela familjen mm.
Senaste två månaderna har jag endast gått på lägstanivå på mina föräldrardagar så ni kan ju tänka er själva vilken ”rolig” inkomst vi har just nu när det redan är dom värsta månaderna på året…
Så att gå från några enstaka tusenlappar till en hel och bra inkomst ska bli så otroligt avslappnande och skönt på alla sätt! Inte behöva äta fil varje dag till lunch för att ha råd med middag ska också bli skönt!
Har ni tänkt på hur otroligt tabu det är att prata om pengar?
Samtidigt som allt ska va bra på utsidan, fina saker, lyxig mat mm så får sakerna inte kosta mycket för så svider det i andras ögon. Samma sak som att det anses konstigt att prata öppet om att ha lite pengar… För det är pinsamt?
Jag har då aldrig förstått sånt… Köper du något fint ska man få va stolt, och har man det sämre så är det inget att skämmas över. De flesta går ju igenom båda sidorna? Och som mammaledig så är det ju ingen som har en ”fet plånbok”.
Thank you Lord för matlistor och bloppisar!
