Påväg till jobbet för ännu en dag. Kvällen blir däremot desto trevligare då vi ska besöka våra vänner för middag.
Just dessa vänner är väldigt speciella för oss, dom har likt oss förlorat sitt första barn Amanda ❤️
Sammanträffandet blev väldigt speciellt då jag och mamman jobbade bredvid varandra i samma centrum och hade pratats vid några gånger innan vi förlorade Milton. Vi träffades även när vi va inne på barnakuten med Saga en gång.
Efter förlusten av Milton så började vi gå i en stödgrupp på sjukhuset i Helsingborg där vi hade en sjukhuspräst som höll samtalen som heter Anita. I det sista av dessa möten skulle vi få träffa ett par som hade förlorat för några år sen för att kunna ställa frågor och se hur lovet kunde utvecklas trots förlusten.
Samma dag som det här sista mötet var stod jag och jobbade och hade glömt deo, så sprang in i butiken där mamman jobbade, helt ovetandes om att även hon förlorat barn. Köpte min deo och hon frågade hur det var, som om hon kunde läsa på mina ögon hur dåligt allt var just då. Jag svarade som jag alltid gjorde när det va för jobbigt att berätta ”jo det är bra, är trött bara”.
När vi sen satt där på sjukhuset för det sista mötet så öppnas dörren och in kommer hon, hon som precis tog betalt för min deo, hon som funnits runt omkring mig hela tiden… Sol att ödet på något sätt ville stt vi skulle lära känna varandra.
Sedan dess har vi blivit bra vänner med denna familj och det är underbart att träffa dom. Känns som en extra familj som finns nära till hands. Idag kommer även prästen som vi hade i gruppen med för middagen och jag ser verkligen fram emot att få krama dom alla även om det river upp mycket minnen ❤️
Åå ödet kallas detta. Ni är otroligt starka måste jag säga. Kärlek och styrka
Nouw.com/raochjag
Åå ödet kallas detta. Ni är otroligt starka måste jag säga. Kärlek och styrka