1.Sara – Jag undrar om du har dåligt samvete ibland och hur du gör för att tackla det? Jag får dåligt samvete ibland när jag tänker att Alicia aldrig ens skulle funnits om inte Isabella hade dött i magen.. och att jag då på något vis måste välja en av mina döttrar. Så är det ju såklart inte men tankarna kring detta finns ändå där ibland. Vilket ju är jättejobbigt eftersom jag älskar båda mina tjejer så oändligt mycket.
Hej fina Sara! Självklart har man stunder där jag känner att jag har dåligt samvete. Inte av den anledningen just du skriver, jag försöker tänka att Milton gjorde att jag fick Colin. Utan honom hade han ju inte funnits. Och utan Colin så hade jag inte haft två fantastiskt fina söner. Även om Milton är på fel plats så är han ju ändå mitt barn, och jag är så glad att ha fått vara /och vara hans mamma. Men mitt dåliga samvete kommer ofta på kvällen när Colin sover för natten och jag tänker vilken bra dag jag haft, jag kan ha skrattat och vart lycklig och inte haft jobbiga tankar kring Milton även om han ofta finns i mina tankar. Då kan jag lätt känna mig dum att jag inte har vart ”mer ledsen”. Jag blir förvirrad av tanken ibland hur jag kan va glad fast jag har sån stor sorg inombords. Och så skäms jag ibland att jag klarar av att va lycklig… Mest för oron att någon ska tro att jag ska glömma bort Milton. För så är det ju inte, fast man ler eller inte är vid graven varje dag… Han finns konstant i mina tankar och varje kväll brukar bestå av en jobbig stund efter Colin somnat.
Milton bara timmar gammal.
2. Ida- Hur skulle du beskriva din och Andreas relation? Var gärna så ärlig du kan. 🙂
Jag och Andreas hade en fantastiskt fin relation innan Milton dog. Vi hade roligt, hittade på mycket och va väldigt duktiga båda två på att visa varandra uppskattning och kärlek. Vi va duktiga på att pussas och kramas och det fanns ingen som kunde få mig att le större.
När Milton dog så dog vi ju inombords båda två och sorgen förde med sig att vi ändrade våra personligheter väldigt mycket, både bra och dåligt. I början va vi enormt starka ihop, och ungefär efter ett halvår så slog depressionen och sorgen på oss båda som hårdast och vi gled isär lite hade jag nog sagt. Andreas blev arg /ledsen och reagerade på saker han aldrig innan reagerat på, medans jag totalt gick in i mig själv. Ville inte ha hans närhet eller kärlek för jag kände mig inte förstådd… För jag förstod inte ens mig själv ju.
Idag har vi lärt oss mycket om varandra och jag älskar honom av botten av mitt hjärta. Vi har gått igenom något fruktansvärt ihop och har såklart fått en stor prövning i vår relation som vi kämpar med dagligen att försöka ta oss igenom. Men han gör mig enormt lycklig och han får mig att känna mig trygg när han håller om mig. Jag hoppas vi ska klara alla prövningar ihop!
3. Nathalie – Om någon frågar dig hur många barn du har, vad svarar du då? Alltså har du alltid kraften att förklara? Säger du bara 3, eller förklarar du vad som hänt Milton, eller händer det till och med att du någon gång låtsas att Milton varit vid liv när någon frågar?
Jag säger alltid att Milton finns, men ibland så tvekar jag på att säga att jag har tre barn. Säger oftast att jag har två söner, och en bonusdotter. Mycket i respekt till Sagas mamma, för jag vill inte att hon någonsin ska känna att jag försöker ta hennes plats. Jag ser på saga som mitt egna barn och älskar henne precis lika mycket som mina pojkar, jag trodde det skulle skilja sig, men jag tycker nog faktiskt inte det. Men i mitt hjärta har jag ju tre barn helt klart!
Två gånger har jag ”ljugit” om Milton, båda gångerna för att det hade blivit för jobbigt att säga som det var med dom personerna kring mig som jag pratade med. Jag har inte svårt att prata om Milton, eller hans död.. Även fast det såklart svider i hjärtat när orden kommer att han inte längre finns med oss. Men jag tycker det är viktigt att prata om spädbarnsdöd och försöker så ofta jag får möjlighet berätta om min lilla superhjälte Milton 🙂
Frågar någon bara hur många barn jag har så säger jag oftast kort och gott 3. Frågar samma person eller någon i sällskapet mer om barnen så får de förklaringen att saga är bonusbarn och Milton är uppe i himlen.
4. Sahar – Vad har du för utbildning? Du skriver att du ska provsminka en tjej inför hennes bröllop, och då kanske du har någon slags utbildning? Du verkar väldigt duktig!
En till sak jag undrar över är om ni sparar långsiktigt till Colin?
Jag är självlärd skulle jag nog säga. Jag gick en kort kurs via makeupstore men är inte utbildad makeupartist är jag inte. Men jag anser nog själv att jag är väldigt duktig och tycker det är extremt kul!
Och hittills har jag lyckats väldigt bra i min karriär som makeupartist med stora jobb, fotograferingar, TV och tidningar när jag bodde i sthlm. Men när jag flyttade till Skåne har det bara vart privata jobb så som bröllop, balsminkning, fest mm 🙂
Angående att spara till Colin så är det absolut något vi ska göra, samma som vi gör till Saga, och till Milton går pengar till forskningen istället för sparkonto.
Till Saga sparar vi 200 kr i månaden och ska göra för Colin med. Vi har precis bytt bank och öppnat nya konton, så det ska börjas nu direkt.
Sagas konstverk
5. Frida – hur träffades ni?
Vi lärde känna varandra via nätet som vänner för 9 år sen. Skrev lite då och då och han va en rolig chattkompis. Han va ju då tillsammans med Sagas mamma och jag med en annan kille, så det va ju aldrig mer än vänskap. När sen Sanna (sagas mamma) blev gravid så dog vår kontakt ut lite. Och sen 4 år senare började vi prata igen och jag blev blixtförälskad via telefonen. Vi pratade i timmar i rad varje dag, smsade säkert hundra sms och dagen hahah! Och när vi väl träffades på riktigt för första gången så slog det gnistor och jag va knallröd i ansiktet för jag tyckte han va så fin.
6. Tindra –
Hur sminkar man bort mörka ringar runt ögonen?
Hur kan man sminka fram att man ser fräsch o pigg ut? Haha…går det ens…
Jag är mörkhårig med hy lite åt oliv.
Vad är det du har problem med hemma som du nämnt tidigare?
Klart det går att göra! Jag kan göra ett inlägg imorgon på hur man gör steg för steg en bas. Det viktigaste är vilken produkt man använder när det kommer till mörka ringar. Makeupstore har den absolut bästa enligt mig för den med riktigt mörka ringar, och det är en rund förpackning med tre olika concealers i, med rosa, gul och beige ton för att täcka alla typer av blemmor och ringar.
Problemet hemma har vart att jag vart lite mer ledsen än vanligt av många olika anledningar och inte visat Andreas tillräckligt med kärlek och uppmärksamhet och han har känt sig lite bortprioriterad, vilket är helt förståeligt. Tyvärr gör sorg en ganska ego och vi hade ett ”tjafs” /diskussion i helgen angående att han blir ledsen när han inte får finnas där för mig och jag trycker bort honom.
Jag tror som vilken ny bebisfamilj som helst så är mamman nästan enbart med det nya barnet och lägger all sin tid och ork där och i många tillfällen glömmer bort sin man eller sambo. Men vi behöver verkligen prioritera varandra efter allt vi gått igenom för att vara starka ihop och ibland glömmer man bort det mitt i allt småbarnskaos.
6. Sanna – jag undrar hur du ser på genus?
Hur är din relation med Sagas mamma? Och ”uppfostrar” du Saga (om du förstår vad jag menar), eller tar Andreas den biten själv? Hur gammal var Saga när du kom in i hennes liv?
Jag är nog inte så insatt i genusfrågor. Jag kommer inte lära mitt barn hur man är en kille. Men jag älskar personligen blått och nästan hela hemmet går i blått, och då får ju han bli lite ”stereotyp” pojke i sin klädsel. Jag tycker verkligen inte om rosa alls och har med saga fått acceptera färgen ändå haha för hon älskar det. Men pekar Colin sen på en rosa tröja med en prinsessa för han vill ha det, så varsågod. Vill han leka med dockor eller dansa balett , feel free :)!
Saga var nyss fyllda tre när vi blev tillsammans, och 3 1/2 när vi flyttade ihop.
Jag har en jättebra relation med Sagas mamma där jag känner att jag alltid kan ringa eller prata med henne om vadsomhelst angående Saga. Jag hade inte kallat oss vänner då vi inte umgås privat mer än pratstunder vid överlämning eller en fika någon gång då och då allihopa tillsammans.
Jag tycker det är viktigt för Saga att se att mamma och pappa är vänner som kan prata med varandra och att hennes mamma inte har något emot mig är ju väldigt viktigt. Hon är en jättefin mamma och tjej som har båda fötterna på jorden.
Jag hade nog sagt att hemma hos oss så delar vi fullkomligt på alla ansvar och uppfostran. Andreas respekterar mina åsikter och lyssnar på vad jag vill för oss som familj med regler och vad jag önskar för Saga. Jag har aldrig känt mig behandlad som annat än en extraförälder för Saga och det gör även att Saga och jag har en väldigt fin relation där jag både kan skälla ut henne /tillrättavisa henne när hon gör fel, berömma när hon är duktig och krama henne när hon är ledsen. Jag känner mig som en viktig del i hennes liv och känner mig väldigt inbjuden som en familjemedlem med Saga och Andreas. Nu är jag mest hemma sen ett halvår tillbaka också och har det största ansvaret på familjen just nu.
Tack för ett jättefint svar! Du gav mig ett helt annat perspektiv att se på det hela. Jag tror att vi alla som förlorat någon har de där tankarna och känslorna, man kommer nog aldrig ifrån det. Det är svårt att älska en person som inte finns kvar hos oss och jag tror det är därför skulden kommer. Att vi sörjer och tänker på våra barn är ju det som håller dem vid liv. Önskar dig och din familj allt fint i världen! Kram