Gick in i vecka 33 i söndags och börjat mer och mer inse hur nära det är tills jag ska få se min son, lukta på honom och hålla om han. Längtar något fruktansvärt mycket efter den snart kommande dagen.
Har uppdaterat dåligt, men har behövt en paus och sortera tankar och viljor. Vet inte om det är att man är lite nervös trots allt.. Men har gått in i mig själv lite senaste tiden. Uppskattar att ha ensamtid och känner också ett mycket större behov av det än innan.
Helgen va supermysig i alla fall, och världens bästa saga var hos oss förra veckan. I lördags hade vi tjejdag med Rebecca för andreas hade kalas hemma och i söndags blev det halloween utklädningsfest hemma för henne, bakning och annat mys.
