Smaljeansen är på! Ser ut som en blåbärsmuffins under men det ser man inte med en stor tröja haha!
Försöker hitta små saker i vardagen att bli glad för… För annars blir det garanterat kaos.
Minns när jag kommit hem från BB med Milton, jag va så jävulskt stolt, jag kände mig snygg även om skinnet hängde, bristningarna va lila och den tajta tröjan satt inte ens egentligen snyggt. Men med honom vid min sida kände jag mig som supermom!
Skitsnygg kände jag mig, även om håret stod åt alla håll och sminket låg orört i väskan.
Idag kollar jag mig och ser en tjej som ser trött ut, kroppen är sliten och bristningarna är som utropstecken på min kropp! Vill nästan gråta när jag ser mig själv… Är inte stolt längre egentligen.. Men samtidigt är jag. Jag är bara inte ”mamma” längre.. Mitt bevis till hur stolt jag egentligen är har gått bort. Ingenting kommer bli likadant igen, aldrig någonsin!!
Men jag försöker verkligen ändra mitt tankesätt, Andreas påminner mig dagligen om hur vacker och snygg och till och med sexig han tycker jag är, det märks verkligen att han menar det också. Och jag försöker se med hans ögon men det är otroligt svårt.
Men så idag… Idag bestämde jag mig för att va glad för det lilla.. Jag kom in i mina tajtaste jeans.. 19 dagar efter förlossningen.. Så jävla bra!
Ikväll har jag fixat iordning en del i fönstret som minnesplats med en bild, ljus, blomma mm.. Ska göra ordentligt sen, men ville få upp något alls. Det är trots allt veckor sen vår son blev en ängel <3 önskar du va här nu! Hade pussat dina tjocka kinder 1000 ggr om!!
All kärlek och styrka till dig! Så fruktansvärt och orättvist det du har varit med om. Jag sitter här med min 3 månaders och kan bara ana hur det känns att förlora en så liten. Hoppas ni tar den tid ni behöver men att ni sedan får ta del av lyckan med en ny bebis.
Förstår din känsla av att inte vara ”mamma”. Men mamma är och kommer du alltid att vara. Och en snygg sådan! Självförtroendet svajar både upp och ner emellanåt men det är just såna som din Andreas som du ska lyssna på. Killar som han växer inte på träd utan många är ytliga och går sin väg. Har följt din blogg och beundrar dig Natasha. En dag kommer du återigen att se på dig själv med samma syn som Andreas ser på dig nu. En dag kommer du åter känna dig som en mamma igen även fast du redan är det. Många kramar till dig. Och fortsätt skriva, det är du verkligen duktig på.
Beklagar verkligen!!
Du ser grymt snygg ut! Syns verkligen inte att du gått igenom en förlossning så nyss.