Änglamamma & mamma

CAROLINE -Hur berättade ni för Saga vad som hänt och hur har hon tagit det?
Saga var hemma hos oss när allt hände, men vi hade också turen att ha en killkompis till Andreas där som stannade hemma med henne när vi åkte till akuten. När vi väl fått dödsbeskedet så ringde vi Sebastian som va hemma med henne och de kom in båda två för att ge henne en chans att säga hejdå till lillebror. Hon blev självklart väldigt ledsen, och det som slog henne först och det första hon sa va ” men nu kommer jag ju aaldrig få vara någons storasyster” och så började hon gråta. Vi har förklarat för henne väldigt tydligt vad som hänt och att lillebror glömde bort att andas, för han hann inte lära sig det tillräckligt ordentligt. Men att hon ALLTID kommer vara hans storasyster, men hennes lillebror är en ängel. Ibland är hon ledsen,arg, andra sekunden glad och målar teckningar och pratar om honom … det gör hon väldigt ofta. Jag tycker hon hanterar det bra, jag önskar faktiskt att vi vuxna kunde se saker som barn oftare.

JULIA- Har ni Saga varannan vecka? Hur funkar relationen med hennes mamma?
Exakt! Saga är hos oss varannan vecka, bytet sker på måndagar 🙂 Jag tycker relationen med hennes mamma är väldigt bra. Oftast sker ju all kontakt mellan henne och Andreas, men det lilla vi två haft kontakt har inte vart konstigt alls enligt mig. En väldigt söt och trevlig tjej !

YAMINA- hur har denna tragiska händelse förändrat Dig som person? Hur är din syn på döden? Har du blivit mer religös av detta?
Jag anser mig inte att ha varit religös alls sedan innan, och har inte blivit heller efter händelsen.. snarare tvärtom, om det fanns en gud så skulle han/hon inte låta friska barn dö utan anledning.. jag har svårt att hitta en anledning till att tro på någon eller att Milton behövdes uppe i himlen/ är på en bättre plast. Den bästa platsen för mitt barn borde ju va hos mig?
Jag däremot har ändrats väldigt mycket, jag var väldigt naiv förut, trodde inte saker kunde hända .. inte sånt i alla fall, jag var glad, kunde alltid se det positiva med allt, var busig och påhittig.. allt sånt är som bortblåst nu. Har svårt att sluta vara negativ, jag litar inte på någon längre inpricip, jag tror allt kommer sluta dåligt, och jag orkar inte mkt längre. Min syn på döden är densamma tror jag, men jag har nog lärt mig att se det vackra i det (i en död människa) och inte vara lika rädd för döden

NORA- Varför vill ni hyra ut ert hus?
Först och främst för att flytta närmare dit Saga går på dagis och Milton kommer begravas. Men för det andra ekonomiskt. Vi kommer slippa ha bil, slippa åka 8 mil om dagen varje dag vi har saga hos oss… kommer dra in ganska många tusenlappar varje månad på att flytta , även om vi älskar huset och det är tråkigt så är det för det bästa .

MARIKA-  jag vet att ni just precis mist en mycket älskad person! Er son. Men tror ni att ni någon gång i framtiden vågar er på ett nytt försök? Att skaffa syskon åt Saga o Milton ?
Vi ”försöker” redan, och har gjort ända sen vi kunde börja vara intima igen efter förlossningen. Men än så länge har inget plus dykt upp på stickan. Vi håller tummarna. Vi vill väldigt gärna ge Saga & Milton ett till syskon, det kommer aldrig kuna ersätta vår Milton, men det är självklart att nästa barn kommer ge oss en stor lycka i livet lika mycket som våra andra två och kanske också vara ett sätt att komma framåt i livet och känna mer glädje än som vi lever idag där man bara tycker allt är orättvist.

NATHALIE-
1. Försöker ni bli gravida redan nu eller vill ni vänta några månader, år?
Ja det gör vi, jag hoppas det ska kunna gå så snabbt som möjligt .. men det sägs att sorg kan försvåra att bli gravid.
2. Klarar ni av att jobba trots allt ni varit med om så pass nyligen?
jag började jobba en månad sen , bara 50% men det känns rätt skönt att komma hemifrån en stund och det gör att dagarna känns lättare, men kvällarna så kommer det oftast väldigt djup ångest och jobbiga tankar, mer än innan jag började jobba.
Andreas har inte börjat jobba än, men vill … men han söker nytt. Hans idiot till chef tyckte att det va passande att avsluta hans anställning när han förlorat sin son… (så arg att jag brinner)
3. Jag förstår att ni vill försöka igen men tror du att du kommer vara på ett annat sätt när nästa kommer vilket jag hoppas är snart  ? kommer ni i allt kunna slappna av eller tror du att ni kommer springa och kolla tittsomtätt och leva med en oro…
Jag fruktar nästa barn lika mycket som jag längtar… jag är JÄTTEOROLIG att det ska hända något nästa gång. Vi kommer få andningslarm och såna hjälpmedel hem från sjukhuset då vi vart med om det med Milton innan.. så första året kommer vi ha apparater som vaktar barnet när det sover. men jag tror ändå oron kommer finnas ständigt de första 1 1/2 året. Tyvärr… vill inte vara en hönsmamma … men man vet ju inte om plötslig spädbarnsdöd är ärftligt eller ej…

”S”- Hur har din och din sambos relation påverkats av detta? Är du arg på honom eftersom han hade Milton sist? Har ni blivit starkare tillsammans eller har detta tärt på förhållandet.
I början var vi väldigt starka ihop, ända fram till begravningscermonin som va ca 2 månader efter han gått bort. Självklart har allt det här påverkat oss, både positivt och negativt .. postivit för vi vet att vi behöver varandra och vi vet hur mycket vi älskar varandra på en ny nivå .. men vi sörjer väldigt olika och ibland är det lätt att bli arg för man reagerar olika. när jag är ledsen, är han arg, när jag är arg, är han glad … det tar på krafterna. Jag har aldrig känt någon ilska över att Andreas hade Milton när han somnade in , jag är nästan glad över det då jag nog hade haft svårare att släppa att det inte skulle vart mitt fel, tror jag hade anklagat mig själv mer än vad han gjort mot sig själv. (hoppas du förstår)

SARA- Hoppas du inte tar illa upp nu, men det här med gravsten och att ni måste spara till den, finns det någon möjlighet att få bidra till den, på något sätt? Vet hur det är att leva på sjukskrivning, när man redan är ”nere” så försvinner dessutom en del av lönen och man behöver oroa sig för det. Eller vill du hellre att man skänker pengar till forskning om psd, tror du nämnt det i något inlägg?
Jag vill självklart att man skänker en slant till forskningen, det behövs då just Plötslig spädbarnsdöd är väldigt väldigt ovanligt och man vet fortfarande inte alls varför det händer. Men din fråga gav mig en idé om att kanske öppna ett konto där man får välja om man vill skänka en slant till hans gravsten. .. får lägga upp frågan i ett inlägg och se om vad alla tycker om något liknande, men det hade självklart känts väldigt skönt att kunna få hjälp med ngt sånt då man inte direkt ”planerat” att behöva begrava sitt barn … bara kostnaden hittils på allt sen han gick bort ligger på ca 30.000 kr 🙁

Du får gärna berätta lite om hur dina dagar ser ut (om du orkar), har du några speciella rutiner osv.
Vilken hjälp o stöd har ni fått efter det som hänt, tänker ex på Nova gruppen osv? Vad har varit bra/dåligt.
Jobbar ju som sagt 50% just nu, men annars är jag mest hemma och försöker slappna av, ta hand om mig själv , pysslar lite ute i trädgården, städar eller liknande för att uppehålla tankarna lite. Ska försöka komma igång med min träning också, det har jag blivit dålig med då jag haft det lite jobbigare i tankarna och inte känt att jag orkar alls. Vi har fått bra stöd, största stödet har vart Fb-grupperna där man har kontakt med andra föräldrar som är i samma sits, man kan dela tankar, känslor, bilder på sina barn osv. Man blir aldrig dömd av någon. Inte alla har den turen vi ändå haft att få hålla i sitt barn levande och ta bilder på dom levande, så många delar ju bilder på sina sovande barn där utan att känna sig rädda för vad någon tycker … för dom som inte vart med om att se döden på det sättet kan det kännas ”jobbigt” att se ett dött barn, jag själv tycker de är jättevackra! de ser ut som dom har blått läppstift bara som saga sa 🙂 Nova gruppen är ledd av en diakon (sjukhusprästinna) som samlar andra föräldrar i samma stad som förlorat barn under flera tillfällen och låter oss prata om allt som händer, ens historia, vad man tycker är jobbigt osv vilket har för mig vart väldigt skönt då det gjorde att jag inte kände mig så otroligt ensam som jag gjorde i början. Det ändå dåliga har väl vart försäkringskassan, dom är inte roliga att ha att göra med!

Stephanie- Min fråga är hur din relation med Sagas mamma är? Och hur relationerna är mellan alla när det gäller det?
Och om det är bra nu, har det någonsin varit något problem? Kanske i början av ert förhållande eller nåt?
Svarade på en ganska liknande fråga lite längre upp, men relationen med Sagas mamma har alltid vart bra, men den blev absolut bättre när Milton gick bort. Hon kom till sjukhuset direkt när det hänt för att hämta Saga. Hon ställde upp otroligt mycket i början och tog tag i Sagas alla miljoner frågor om allt , hon va en riktig klippa i början då vi inte alls klarade att va starka för Saga i början utav allt. Men den mesta kontakten sker som sagt mellan Andreas och henne, och även om de likt alla par som delar sig oftast kan ha en del irritationer kvar emellan sig … så är de tillsammans väldigt bra föräldrar och pratar öppet om det mesta vad jag märker 🙂

Therese- Undrar bara vad du jobbar med o sådär.
Sen vet jag inte hur mycket man får fråga om eran fina Milton, men har ni kvar hans saker? Kommer ni spara dem till ev nästa barn?
Hur kom ni på namnet Milton? (Superfint namn btw!)
Jag jobbade förutom som butikschef på phonehouse i Helsingborg, men jobbar idag som säljare på Phonehouse i ett köpcentrum i Helsingborg som heter Väla, då jag endast jobbar 50% så blev det ett byte och jag ville komma ifrån förra butiken för att slippa stöta på lika många i början som visste och skulle ställa frågor.
Vi har sparat allt förutom det vi la i hans kista som han fick ha som sitt ”flytta till himlen-kit” . Vissa av sakerna är sparade i syfte att ha som minnessaker specifikt till honom, men det är tanken att lillebror/lillasyster som kommer sen ska få ärva hans saker 🙂
Milton var Andreas som kom på, han frågade mig bara förra midsommar om vad jag tyckte och det va ett självklart val redan efter första gången jag hörde det! Milton, Leon eller Melvin va det som det stod emellan.

Sophie- Min fråga är om det här var någonting du oroande dig för innan skulle hända? Alltså under graviditeten eller när Milton precis hade fötts?
Jag va faktiskt inte alls orolig under graviditeten eller inför förlossningen, och när vi kom hem med honom var jag cokså väldigt lugn. Innan det här vart jag rätt naiv som sagt och trodde inte något dumt kunde hända.. jag va väl lite orolig i början för missfall de första 12 veckorna. men när vi kom förbi det strecket så var jag faktiskt väldigt avslappnad hela tiden vilket ändå va skönt . jag känner en annan mamma vars barn dog i magen få veckor innan det var beräknat, och hon var orolig hela graviditeten, och ändå hände det ju? Oro är onödigt enligt mig, ta dagen som den kommer lite och försök må bra är min tanke kring allt … att ens barn kan dö är inget man själv kan stoppa ju tyvärr.. men självklart kommer jag under nästa graviditet, förlossning och första levnadsåret vara mycket mycket oroligare då jag vet vad som kan hända, jag har hört för mycket för att kunna slappna av nästa gång.