Känner mig som ett riktigt psykbryt just nu ända sen begravningen som sagt… Ska ta tag i det en timma hos kuratorn idag, det brukar inte känna bättre efter men det kan va skönt att släppa på det yttersta.
Tack för alla stärkande kommentarer! Är så glad att ni alla finns och stödjer mig /oss.
En sak ni aldrig behöver oroa er för är att jag skulle skada mig själv, det skulle jag aldrig. Och även om jag inte är hungrig så tvingar jag i mig mat för den lille i magen.
Fick lite oroande kommentarer och ville stilla er oro, även om det jag skriver känns super maniskt och depressiva så kommer jag aldrig avsluta mig liv och, jag har för mycket att leva för… Men jag är sjukligt ledsen… Sitter i en väldigt djupt grop och hittar inte vägen ut själv för tillfället.
En liten kula börjar träda fram
Vad skönt att du orkar och kan erkänna att du mår dåligt. Bara det är ett sundhetstecken. Tillåt dej må dåligt. En dag kommer det kännas lite lättare..även om inte saknaden och sorgen kommer att försvinna.
Var rädd om er och ta hand om varandra.
Tänker på er!
Många varma styrkekramar
//Anki