Börjar morgon med ett litet godmorgon inlägg och bilduppdatering.
Haft två psykiskt jobbiga dagar här nu och inte kunnat göra något speciellt alls. Nu är jag i alla fall påväg för mitt möte med psykologen som jag har en gång i veckan. Får hoppas hon kan hjälpa mig bort med lite jobbiga tankar.
Börjar bli väldigt orolig inför den faktiskt snart kommande förlossningen, samtidigt som jag längtar mer än någonsin! Kanske därför jag är rädd? För att jag faktiskt är glad och längtar igen… Jag är nog egentligen mest rädd för att bli fråntagen allt igen på en millisekund.
Livet är så otroligt overkligt ibland, från att vara det lyckligaste jag någonsin varit med en perfekt nyfödd kille i mina armar till misär och en gravplats. Tänk va fel det kan gå snabbt?
Ta vara på det ni har, det låter klyschigt.. Jag vet. Men man vet aldrig hur länge det eller dom varar som du älskar och uppskattar.
Skickar en stor styrkekram och även om vi inte känner varann så har din väldigt tragiska berättelse berört mig mycket och det är något jag tänker på väldigt ofta.
Du är en fantastisk stark mamma! ♡
Du är så otroligt stark. Du har hjälp mig på den tunga resan våran familj gått/går igenom. Jag har också lärt mig av dig och av egen erfarenhet nu, att man måste ta vara på dagarna med nära och kära. Uppskatta och älska!