Änglamamma & mamma

Min graviditet med lillebror har både vart lik och olik graviditen med Milton

Olikheter :
*hade aldrig speciellt ont förän sista 4 veckorna med Milton. Men lillebror har jag haft foglossning och alla dess krämpor sen ca v. 10
*jag är mycket hungrigare denna graviditeten
*jag är mycket mindre om magen denna gången
*moderkakan var bak första gången och fram denna
*jag kände sparkar sent denna graviditeten.. Efter vecka 20 och redan i vecka 15 med Milton.
*jag är extremt svullen denna gång, det va jag bara precis sista dagarna med Milton

Likheter :
*jag har inte mått illa med någon av pojkarna
*jag har haft extrema sug på pannkakor, isglass, frukt & surt godis båda ggr
*jag har gått upp likvärdigt i båda graviditeter
*pojkarna följer samma kurva på utvecklingen
*de båda har sparkar mest mot mitt högra revben
*båda sparkar ofta och intensivt
*haft dåliga järnvärden i början med båda
*haft mycket huvudvärk med båda
*har fått exemliknande besvär i armhålorna av någon mystisk anledning båda ggr, ingen vet varför. Försvann dagar efter Milton föddes som om det aldrig funnits, och kom tillbaka ca 3 veckor in i denna graviditeten…

Utöver detta är ju denna största skillnaden psykiskt. Det är ju som natt &  dag hur jag mår och tänker i huvudet. Förra gången va jag sprallig, längtade hela tiden, älskade varje gång Milton sparkade och kunde inte hålla mig när jag såg fina bebiskläder i butiken. När jag va i vecka 30 ungefär så va allt klart hemma förutom barnvagn, skötbord och allt stod uppackade och klara och drömmarna flödade utan den minsta oro.

Denna gång är ju annorlunda, inte så konstigt med tanke på vad jag gått igenom. Jag är orolig, rädd och vågar inte riktigt helt slappna av och lämna den glädjen jag vill och faktiskt känner.. I ren rädsla att bli sårad igen. Alla det är väldigt tunga och jobbiga att ta, att plocka upp spjälsängen va ett enormt steg som fick mig att kväll varje gång jag gick in i sovrummet. Nu en månad senare så känns det okej, men det är fortfarande en tryckt känsla att kolla på den…
Kommer det verkligen ligga en levande bebis där i? Kommer han växa upp, kommer jag behöva sänka nivån för att han inte ska klättra ur? Kommer DET verkligen hända?

Allt känns overkligt och så otroligt långt ifrån mig, så jag kan inte alls förstå att det mest troligt faktiskt är så att jag håller i mitt barn om ca 7 veckor.

Nu mer till lillebror och era frågor som kommit om honom, mig och graviditeten. Har sammanfattat era vanligaste frågor nedanför.

Har ni tänkt på några namn?
Hans smeknamn är babsan, men det är ju rätt givet att det inte blir namnet.. Än så länge har vi faktiskt vara pratat om ett namn som båda gillar och det är Colin. Jag gillar även Mason & Lennox men Andreas tycker det är för amerikanskt. Hans mellannamn kommer bli Milton och efternamn Green Lundin.

Vart kommer du att föda, blir det Stockholm eller Helsingborg?
Första planen va att åka till Stockholm och föda där för att få ”en ny” upplevelse, inte samma sjukhus där jag har alla minnena till Milton. Men efter mycket eftertanke har jag bestämt mig för att föda i Helsingborg ändå. Först och främst för att jag blir delegat bättre hjälp här med läkare som vet min historia, samt närheten till hemmet.

Vad är planerna för förlossningen?
Jag kommer bli igångsatt om allt ser bra ut på ultraljudet nu i vecka 34 (är i 31 nu). I Helsingborg startar man inte igång förän 38+0 vilket innebär den 10/1-2015… Alltså en dag efter Milton dog. Jag sitter just nu med samtal om att få rätt att starta tidigare av humanitära själ för att slippa gå gravid över Miltons dödsdag. Något jag känner att jag verkligen helst av allt inte vill göra av ren rädsla att även lillebror kommer dö den dagen. Hur jag ska starta igång vet jag inte än, men jag vill helst av allt föda vanligt (vaginalt) igen då det gick så bra sist.

Vad får du för hjälp efter förlossningen? Jag kommer fortsätta gå intensivt hos mödravårds psykologen jag träffar (1 gång/veckan) och vi kommer bli tilldelade andningslarm från sjukhuset hem. Det görs i speciella fall, med sjuka eller för tidigt födda barn som ska hem i börjar.. Men även till föräldrar som förlorat barn i psd (i och utanför magen) just eftersom man inte kan peka på varför det händer eller säga att det INTE ska hända igen.. Ingen vet ju?

Vad är din största oro, graviditeten eller efter?
Efter helt klart! Jag är ju orolig nu under med, mest orolig inför sista tiden och att gå över Miltons dödsdag gravid som jag skrev över detta… Det skrämmer mig extremt. Men annars är det egentligen de första 5 dagarna och att sen komma hem och försöka ha en vardag utan total panik.