För 1 år sen idag va en av de värsta smällarna i mitt liv efter Miltons död. För ett år sen begravdes det jag älskade mest i hela världen, vår förstfödda son. Vad som en gång hade vart en hel kropp som andades, skrek, sprallatade och levde till en iskall kropp med blå läppar och inget liv i sig…. Till denna dag då det var bevisat att inget va kvar av honom.
Nu låg han i en urna… Lite aska bara.
Gick sönder i hela kroppen av tanken att han nu var helt borta. För 1 år sen fick jag nog verkligen förstå att han var död för att aldrig återvända :'(
Älskar dig vackra barn och saknar dig så det gör ont i hela kroppen!
Kan inte förstå att jag skulle ha en 1.5 årig kille här hemma nu egentligen, men istället har vi din årsdag som begraven.
