Änglamamma & mamma

Hej!
                                                                      Tack för att du lät mig veta vilka känslor mitt inslag i Nyhetsmorgon har väckt hos dig.

Att förlora ett barn är något av det värsta, kanske det värsta, en människa kan vara med om, och jag vill självklart inte vara delaktig i att förvärra din sorg eller väcka skuldkänslor hos dig. Då jag nu har gjort det så vill jag be om ursäkt, och tydligt säga att det inte var min avsikt. Jag har tittat igenom mina två inslag från i morse flera gånger, och jag förstår att de går att tolka som att jag ger ”anledningar” till varför barn dör i plötslig spädbarnsdöd. Men lyssnar man noga så är det hela tiden ”risker” jag talar om, och jag menar då risker ut ett statistiskt perspektiv.

En sak som jag också borde ha tagit upp är att ingen egentligen vet varför plötslig spädbarnsdöd existerar. Det enda forskningen har kunnat göra är att se på just statistiska samband. Precis som du påpekar går det så gott som aldrig heller att peka ut en orsak i det enskilda fallet, och ofta finns inte ens någon av riskfaktorerna med i bilden.

Med det sagt hoppas jag också att du förstår att jag måste förhålla mig till det som gäller för det stora flertalet barn när jag säger saker i tv. Jag kan inte undvika att tala om riskfaktorer för att det väcker starka känslor hos några (även om jag alltså håller med om att jag borde ha varit mer tydlig i det här fallet). Jag kan inte heller uppmana föräldrar att undvika allt som rent hypotetiskt kan leda till skada eller död hos barn. Då skulle jag tvingas avråda föräldrar från att låta sina barn bada, åka bil eller båt, gå i skolan och en mängd andra saker.

Även om det inte gör er sorg mindre, så är det glädjande nog så att den plötsliga spädbarnsdöden har blivit alltmer ovanlig i Sverige. Det handlar om ett femtontal barn om året som dör i detta, även om jag håller med om att det är femton för många.

Vänliga hälsningar, Jenny Klefbom

Här är mitt svar :
Jenny &  tv4. Tack för svar.
Natasha som skriver här som är ansvarig för det publicerade inlägget. Vi är dock flertal personer som deltagit i att skriva detta men jag står som ansvarig.
Jag tackar för din ursäkt och vill meddela att vi givetvis förstår att det inte finns något i det som sas idag som va riktat att menas på det sättet eller att vara elak.
Vi reagerade tillsammans kort och gott på valet att säga det. För långa blev meningen luddig och otydlig. För mig som har förlorat i psd kändes det som jag blev utpekad. Och jag va inte själv att känna så.

Det är som sagt ett känsligt ämne att tala om och  jag tackar dig som vågar prata om det, det är tabubelagt och behöver pratas om… MEN, det är viktigt att informationen som kommer ut blir tydlig för ALLA att förstå.

Jag som vet mycket om forskningen krig psd mm vet att du mest troligt menade att riskerna ökade med de faktorerna. Men du använde dig av ordvalet att det VAR en orsak. För han e i vetat att det var det hade psd inte vart oförklarligt.

Tack för svar återigen!
Jag ska givetvis meddela sitt svar på samma sätt som mitt tidigare inlägg så du får sin rättvisa tillbaka.

Mvh /Natasha Green
En gala för spädbarnsdöd

Jag vill tacka alla som visat medkänsla idag och stöd i detta. Alla ni som delat och kommenterat.
Tack vare er blev detta möjligt att nå fram med ett såpass (enligt mig) viktigt budskap. Jag gick hårt ut med mitt första inlägg och jag är fullkomligt medveten om att valen av ord va hårda. Men jag va ledsen. Ledsen och stött. Inte bara för min egen del men för så många andra som kände likadant som jag idag.
Jenny Klefbom har min respekt på så sätt att hon själv erkänt sig ha vart otydlig och bett om ursäkt. Det va allt jag hoppades på. Lite reaktion på att man inte alltid bara kan snacka om vad som helst utan konsekvenser.

Jag förstår att ni alla som läst detta inte förstår mig och mina känslor. Inte alla håller med mig i att Jenny sagt fel och det är okej. Alla känner vi olika. JAG kände mig utpekad, sårad och ledsen över att återigen behöva försvara mitt barns död.

Nu drar vi ett streck över detta och hoppas på  en bättre framtid och att vi snart kanske faktiskt VET vad plötslig spädbarnsdöd är och varför det sker.

/Natasha