Har inte orkat skriva efter igår…
Det va verkligen jättejobbigt att träffa Milton igår samtidigt som det va så otroligt skönt att få smaka hans lena kind igen och prata med honom.
Vår plan var förut att Milton skulle få följa med till Stockholm och vara med på begravningen och att han skulle få ligga i en öppen kista i ett rum bredvid så att familj och släkt kunde säga hej och Hejdå till honom om dom ville.
Men efter igår kände båda jag och andreas bara en sak i hjärtat… Nu räcker det.. Hans lilla kropp har fått vara med om tillräckligt mycket jobbigt senaste veckorna. Nu ska han få vila.
Vår prins ska äntligen få vila och få ro, endast hans själ ska få leva vidare med oss.
Det känns rätt på alla sätt faktiskt, kunde bara känna det när jag satt och klappade honom OH grät av saknad igår. Han va så fin, men det syntes på hans ansikte den här gången att han var borta ur sin kropp.
Samma dag som han somnade in så var vi med han inne i sjukhusets avskedsrum och han va så otroligt ”levande” i sitt utseende trots att han var död.
Och det va nog det som gjorde mest ont igår… Igår va han fortfarande vacker som en ängel, men han var död igår på riktigt… Det har smält in både i huvudet och hjärtat och nu är det dags för ett avslut.
På måndag så kommer vi träffa honom för sista gången och bädda ner honom i sin fina kista med sin barbapappa filt och gosedjur, en täckning från storasyster Saga, sin napp och lite annat vi vill att han ska få med sig till himlen. Det ska bli skönt att få göra det för honom och att allt jobbigt kan få bli över för honom.
Milton, du finns i våra hjärtan för alltid. Jag hoppas du ser och känner hur mycket vi älskar dig och saknar dig!! Vill skrika så högt att man hör dit du är, men jag hoppas du ser eller känner allt ändå. Jag hoppas du tycker vi gör rätt… Vill bara att du ska må bra <3 älskar dig
Jag tror att Du och Andreas måste vara några av de starkaste personer jag känner… ni finns ständigt i mina tankar och är så glad för att ni har varandra! Vet inte egentligen vad jag vill ha sagt… tänker på er!
Åh vad det gör ont i hela kroppen, framförallt hjärtat när jag läser 🙁 Jag kan inte ens i min vildaste fantasi tänka mig hur ont det gör i er.
Va skönt ändå att er fina ängel äntligen ska få sin ro nu. Och jag förstår att du är en stolt mamma, vackra Milton <3
Tänker på ett stycke ut en av Robert Munsch’s böcker – Love You Forever..
I’ll love you forever,
I’ll like you for always,
As long as I’m living
my baby you’ll be.
En mor sjunger det för sin baby hela hans liv.
När hon är gammal och döende – sjunger Han den för Henne.
Sen sjunger han den för sin baby och det fortsätter i oändlighet.
Tycker det är ett oerhört fint stycke.
Oavsett om han inte fysiskt är med er – är du ju hans mamma och du älskar honom för alltid, så länge du lever.