Är påväg till sjukhuset för att byta ut Colins andningslarm han använder på natten. Neonatalen behövde tillbaka sin och jag ska få låna från barnavdelningen istället. Hoppas innerligt att det är samma, för det funkar så himla bra för oss. Kommer bli så ledsen annars 🙁
Det vi har är ett larm man använder på prematur barn bara egentligen. Så himla smart är den.
Det är en liten sensor man tejpar fast på magen med kirurgtejp. Från den sensorn går en blå liten sladd som man kopplar ihop till en liten apparat når man vill använda larmet. När du startar den väljer man bara tio eller tjugo sekunder, vi väljer alltid tjugo. Och det innebär att skulle han inte alls andas på 20 sekunder så går ett högt larm. Hittills har den larmat en gång, men det va ett fellarm då sensorn hade blivit blöt efter ett bad.
Fördelen med det här larmet är att han kan ligga tillsammans med oss och samsova och även sova på mitt bröst utan att larmet registrerar någon annan än honom. Alla andra larm som finns så måste han sova i egen säng för att det ska funka, och det vill jag verkligen inte än.. Njuter så av att få ha mitt barn hos mig, något jag trodde jag aldrig skulle få uppleva efter Milton.
Där ser ni lite av larmet, har tyvärr ingen annan bild.
En sådan hade vi när vi åkte hem från neo samt under de 4 veckors hemsjukvård vi hade med vår prematur grabb 🙂 En hat-kärlek-relation till den, helt klart! 🙂