Ekar tomt här inne trots att tankarna snurrar runt mer än någonsin .
Har börjat skriva på ett inlägg om dagen Milton dog. Det finns redan en, men jag känner att jag behöver bearbeta allt som hände igen för det sitter som fastklistrat framför mina ögon för varje steg jag tar.
Känsligt, ärligt och rått kommer det bli, jag är fortfarande osäker på om jag faktiskt kan dela det utan att allt för många kommer bli illa berörda om man öppnar sig med detaljer.
Miltons dödsdag var i måndags och den kändes väl som jag förväntade mig. Grå och tung.
Både jag och QAndreas såg till att va lediga från jobb för att kunna ta dagen precis som den kom. Först va vi förbi Milton och pysslade med nya blommor, ljus mm från oss och våra familjer som ville va med swishade en peng så vi kunde köpa åt honom från dom.
Sen åkte vi hem och kollade serier resten av dagen för att få tiden att gå.
3 fruktansvärda år utan dig min pojke…. jag kan inte förstå hur detta kunde ske 🙁
Åh sådant gripande inlägg <3. Kram