Änglamamma & mamma

För föräldrarna

• ta den hjälp ni blir erbjudna
• våga be om hjälp!
• ställ inga orimliga krav på er själva
• acceptera din egna samt din eventuella partners känslor, även om ni känner olika
• prata med varandra och folk du älskar
• se till att vara runt sånt som gör dig lycklig
• sortera ut det onödiga negativa energitjuvarna i ditt liv. Sånt som bara tar energi … ex) den där vänskapen med vännen som alltid vill ha din hjälp och stöd men aldrig ge tillbaka, den personen är inte värd din energi.
• prata med andra som förlorat barn
• unna dig själv
• det ända viktiga just nu är dig själv och din familj och sånt som gör dig glad. Disken kan vänta .. förstår ni vad jag menar? ALL FOKUS PÅ ATT MÅ BRA
• om någon sårar dina känslor eller ställer en obekväm fråga, våga säga ifrån
• tillåt aldrig dig själv hålla tyst om ditt barn för någon annans skull… du ska inte behöva oroa dig för vad någon annan tycker om du pratar om ditt döda barn Kan personen inte ta det är det ingen person att ha i ditt liv efter detta.

För anhöriga familj och vänner

• Är detta vänner som betyder mycket för dig ska du absolut inte backa.
• Ta plats och våga ta beslut åt personen som nyss förlorat barn. Dom kommer Inte vara kapabla till det just nu.
  Min vän kom med matlådor hem till oss, kom och städade mm för att hjälpa oss. Alla vardagssysslor blir otroligt tunga.
• Säg till att du alltid är redo att lyssna på personen om hen vill prata, om vad som helst.
• Visa att personens förlust inte gör dig obekväm
• Försök även acceptera deras känslor även om det känns konstigt och oförståeligt för dig.
• Att förlora ett barn förändrar ens värld för alltid, och man blir aldrig sig själv igen. Kanske svarat hon inte när du ringer och skriver mm.
  Jag vet att jag hatade min telefon efter Milton dog. Men min vän gav inte upp. Hon knackade på dörren oplanerat och sa ”jag ville bara ge dig en kram och en bulle” och sen åkte hon hem igen . Det betydde så mycket! Att vänner visar att dom vill bara där alltid!

Mina sista tips är. Kom ihåg deras barn. Fråga hur förlossningen gick, hur ser barnet ut… Mm. Såna vanliga frågor man ställer när någon precis fått barn. Jag lovar att dina vänner älskar sitt barn och är stolt över den fast den är död. Och genom att prata om barnet så lever den vidare. Jag vet att det gjorde och gör mig även än idag otroligt lycklig när någon frågar om Milton, för då tänker dom också på honom.

För eventuella syskon
Mitt viktigaste tips är att låta syskon, oavsett ålder vara med på varje steg ni tar. Det är lika viktigt för dom om för dig att få ett avslut till sitt syskon. Det är viktigt för dom att se vuxna människor ledsna för att förstå att även deras egna sorg är okej. Efter att ha talat med otaligt många läkare, präster, psykologer mm säger alla samma sak, LÅT BARNEN TA DEL.

Ett barn har inte lärt sig va rädd för döden på samma sätt som vi har då de inte riktigt förstår konsekvens. Vad som skrämmer barn är oftast sånt som dom inte förstår.
Ta din tid att förklara, låt dom ställa frågor. Va tydlig i dina svar. Dölj och förfina inte. Ditt barn tål mer än du tror <3

När barnet sen växer upp kommer dom vara tacksam över att ha fått ta del av sitt syskons bortgång.

Tips nummer två är att prata mycket med barnen om syskonet. Låt dom minnas på sina sätt. Kanske vill dom göra som min bonusdotter Saga gjorde, hon ritade bilder åt honom nästan varje dag, kanske är dom arga eller ledsna.
Sorg har många ansikten, glöm inte att era barn också sörjer ett syskon som dom aldrig kommer få växa upp med.

Glöm lite Att berätta för förskola och skola om syskonen går i sådana vad som  hänt . Då får lärarna chansen att prata med barnen om döden och vad hänt hänt med de andra barnen i klassen så det kommer fram på rätt sätt . 
Sjukskrivning/försäkringskassan
När man förlorat barn har försäkringskassan en speciell avdelning man kommer till med en privat handläggare som hjälper dig med allt.
Detta för att underlätta något som redan är tungt och svårt.

Se här för att läsa mer;  försäkringskassan- om ett barn dör

Taget från FKs hemsida.

Föräldrapenning
Om barnet dör i samband med förlossning kan mamman ta ut 30 dagar med föräldrapenning. Föräldrapenningen har ingen karensdag och kan ge högre ersättning än till exempel tillfällig föräldrapenning eller sjukpenning. Mamman kan ta föräldrapenningen till och med den 29 dagen efter förlossningsdagen.

Tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse
Den andre föräldern kan ta ut 10 dagar med tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse. Föräldern kan ta ut de här dagarna inom 60 dagar från förlossningsdagen. Tillfällig föräldrapenning har ingen karensdag.
Föräldern måste ha rätt till en sjukpenninggrundande inkomst och kan inte få ersättning och arbeta samma dag.

Tillfällig föräldrapenning till föräldrar som mist ett barn
Alla föräldrar kan ta ut 10 dagar vardera med tillfällig föräldrapenning för föräldrar som mist ett barn. Det gäller barn upp till 18 år. Föräldrarna kan ta ut de här dagarna inom 90 dagar från dagen efter den dag som barnet dog. De som kan få tillfällig föräldrapenning är

• barnets föräldrar
• make som bor tillsammans med en av föräldrarna
• sambo till en av föräldrarna
• särskilt förordnad vårdnadshavare
• familjehemsförälder

Hjälp med sjukskrivning kan du i början få från sjukhuset är händelsen startat. Annars hjälper din läkare på vårdecentralen dig.

Bra saker att tänka på innan barnet begravs
När man förlorat ett barn så funkar inte huvudet riktigt som det ska … man kanske inte tänker lika långt som man annars önskar i efterhand att man skulle gjort.
Mitt tips är, gör hellre för mycket än att ångra dig över att du missade något.

När barnet har gått bort har du bara en sista chans att göra allt du vill hinna, innan barnet tyvärr ”är borta” för alltid.

Här är mina små tips

• Ta bilder på varje kroppsdel på barnet, närbilder, bilder långt ifrån. bilder på er med barnet mm . ta hellre 1000 bilder än 3. I de flesta fall så har föräldrar jag skrivit med önskat de tagit fler bilder än vad dom gjorde.
  Du har bara dom att gå tillbaka till. Tyvärr bleknar minnet av hur barnen såg ut efter en tid, bilderna är jättebra att ha tillgång till… även om du väljer att aldrig kolla på dom.
• ta hand och fotavtryck
  Går att göra i gips med såna kit man köper i affären eller så köper man en stämdeldyna och papper/canvastavla och trycker fötter och händer emot
• ta en bit hår och spara om det går
• var med och bädda kistan. Fyll kistan med sånt du tror ditt barn hade blivit glad för. Vi hade en mysig filt, gosedjur, bilder på oss i familjen, ett handskrivet brev från mig mm.
• Vare sig man väljer kista eller urna för barnet så har man rätt att dekorera dessa precis som man vill. Det innebär att man kan måla den själv, klistra på bilder eller vad som för att göra det personligt om man vill.
• Jag (personligen) rekommenderar att ta hjälp att klä på barnet från er begravningsfirma. Speciellt om barnet har obducerats. Försök samla så fina minnen för ditt avslut som möjligt. Att se ditt barn med stygn över bröstkorg och huvud hade jag inte klarat. Begravningsbyråerna erbjuder sådan hjälp, kan va bra att känna till.

Begravning
Saker att bestämma sig inför en begravning

• ska barnet begravas i kista eller kremeras och va i urna
• minneslund/gravplats
• plats för barnet. vilken kyrkogård
• plats för ceremonin
• vilka ska komma
• vill du barnet ska finnas på plats under ceremonin? Öppen kista eller inte?
• musik? dikter? Vill du tala själv eller ha någon präst eller diakon som talar?
• Val av gravsten 

TIPS: orkar du inte planera allt själv, BE OM HJÄLP. I såna här situationer ställer i princip alla upp som stöd.

Hjälp att få ekonomiskt
Försäkringar av olika slag, gravidförsäkring, hemförsäkring, försäkring via jobb samt fackförsäkringar.
Socialtjänsten  i din kommun kan i vissa fall stödja dig ekonomiskt om du har en svår ekonomisk situation.

Hjälp att få psykologiskt
Sjukhuset som du vart på i samband med förlusten ska erbjuda dig samtalskontakt. Antingen kan man få träffa en kurator eller psykolog, beroende på vad som anses behövas.
De flesta sjukhus har även samarbeten med präster från svenska kyrkan, såkallade sjukhuspräster. För att prata med dom behöver man inte vara varken troende eller skriven i svenska kyrkan då det arbetar ideellt.

Bra att veta: Försäkringskassan och läkare räknar att en sorgehantering ska ta som längst 3 månader, detta i min åsikt är helt sjukt! Alla hanterar sorg olika. Stå på dig för den tid du behöver för att läka.

Min psykolog sa något som betydde mycket för min förståelse av mig själv.  Mitt minne var verkligen extremt dåligt efter Milton dog. Glömde bort saker hela tiden och förstod aldrig varför jag kände saker som jag gjorde. Hon förklarade det såhär…

När man är med om en traumatisk upplvelse som händer oväntat , likt en bilolycka, nära dödsfall osv. så finns det en nerv/elektrod i hjärnan som går sönder. Detta är en reaktion som endast sker vid extremt traumatiska händelser. Denna ”elektrod” gör så vårt vanliga sätt att vara och minnas fungerar. När denna är trasig så  har hjärnan svårt att ta in information. Det är bevisat med röntgen och forskning att det tar minst 2 år innan denna har växt ihop igen

Stödgrupper
I dagens samhälle finns det massa typer av stödgrupper. Dels kan ibland sjukhusen annordna grupper med föräldrar som träffas i din region.
Annars finns hemsidorna www.vsfb.se  & www.spadbarnsfonden.se där man kan bli medlem och ta del av event tillsammans med andra föräldrar som förlorat barn.

Facebook är idag ett stort community för stödgrupper. Våra 3 största heter  ”Änglamammor på facebook” , ”änglapappor” och ”själar säger aldrig farväl” . 
För att bli medlem i någon av dessa får ni gärna kontakta mig på facebook Natasha Green eller min mejl, [email protected] .
Till dessa grupper finns även fler mindre grupper för så kallade änglaföräldrar där vi kan skriva fritt om allt, för oss som blir gravida igen mm.
Jag har upplevt det väldigt skönt med dessa grupper då alla vet vad man går igenom utan att döma.
Att gå ”vidare”
Låter lättare sagt än gjort. Ska jag va ärlig har jag svårt att se att jag (i alla fall) någonsin kommer gå vidare. Sorgen och förlusten kommer jag alltid leva med tills jag dör.
Men, på något övernaturligt sätt hittar man styrkan att leva vidare, att orka andas, orka finnas, jobba, gå ut och göra allt en ”vanlig” person gör. Det kommer ta tid, ingen vet hur länge det tar. Det är olika för alla.
Men gör dig själv den tjänsten att låta dig ta den tid DU behöver, låt inte andra stressa dig i dina framsteg.

Att planera eventuella syskon

Inte alla känner sig redo för den här punkten efter en förlust.. det är inte ens säkert man kan bli gravid igen. Omständigheterna ser väldigt olika ut i varje familj.

För oss var det tydligt redan samma dag, vi ville självklart våga försöka igen!

Lyckas man då bli gravid så finns det några tips jag har:

• Ta hjälp av psykolog/kurator inför känslorna som kommer komma
• Begär tätare kontroller hos barnmorskan
• Begär rätt till fler ultraljud på sjukhuset
• Känner du dig orolig inför förlossningen kan du be om rådgivning på sjukhuset. Kanske behöver du extra stöd på plats, rätten att bli igångsatt, få hjälp med kejsarsnitt istället för vaginalt osv. Bra hjälp finns att få om man ber om det.

Alternativt)
*Använd doppler (för hemmabruk) för att kunna lyssna på bebisens hjärta själv vid oro.
*Använd andningslarm när barnet är fött vid oro