Att känna sorg är verkligen inte lätt. Att vara anhörig till någon i sorg är absolut inte lätt det heller. Vad vill jag egentligen. Hur är man som anhörig till någon som gått igenom något likt mig och andreas. Hur pratat man med någon som förlorat sitt barn..
Har tänkt mycket senaste dagarna och kommit fram till mycket ikväll med min mamma och andreas.
Hade tänkt skriva ett inlägg nu men tänkte ändå sortera tankarna till imorgon och skriva ordentligt då.
Ni får jättegärna läsa imorgon om hur jag känner, för är som sagt dålig på att formulera mig i ord och tal.. Men mycket funderingar går runt i huvudet på mig, och jag ska försöka förenkla upp det för er som finns runt mig via ett inlägg.
Haft en rolig dag annars, hundra års kalas ju idag! M har blivit påmind av tanken På vad som kunde varit.. Hade Milton vart med idag hade det här blivit en ännu större händelse. Inte bara fyller min gammelfarmor 100, fem hela generationer samlade. Milton är den femte generationen , galet häftigt!
Psyko 1 & 2, mamma/mormor Marina är hur stolt som helst säger hon!
