Änglamamma & mamma

Vill varna om att längre ner i detta inlägg finna bilder på ett litet barn som inte längre lever. Är det något ni inte vill se så kolla inte, negativa kommentarer accepteras ej!

Jag har tidigare skrivit här om vår älskade lilla Meya, Meya som föddes och vände om den 19e mars 2015.
Det jag inte visste då när jag lämnade min historia om vår förlust av Meya, var att även lillasyster som låg i magen skulle även hon inte få en chans till ett liv.

I juli blev jag efter ett missfall gravid med hennes och Siris lillasyster. Siri, vår fyraåring har förberett sig så på att få en liten syster eller bror att ro om!

Vi blev gravida igen och jag förväntade mig en massa stöd av vården,  precis som de lovat.  Men de löftena var tomma och jag fick strida för de få extrakontroller som jag faktiskt fick.

På KUB ultraljudet såg allt så fint ut! Längsta möjliga sannolikhet för alla kromosomfelen. Vi gjorde ju aldrig KUB med Meya men läkarna tyckte ju att man borde kunnat se något där, men Wilya var frisk. Även på rutinultraljudet såg allt toppen ut! Vi fick vårt utfört av läkare och hon lyckades inte riktigt bocka av alla detaljer på hjärtat, så vi fick ett extra ultraljud av hjärtat 3 veckor senare. Jag var så lättad. Hade särskilt påpekat att glappet mellan rutinultraljudet i vecka 17 och vårt första tillväxtultraljud i vecka 24 var för stort. Jag skulle hinna bli för orolig på den tiden.. Nu skulle jag slippa det.

Vi kom tillbaka för hjärt ultraljudet efter tre veckor som det var sagt, 1a december 2015. Vi kommer dit och läkaren utför hjärtultraljudet, säger att allt ser fint ut. Wilya ligger där inne och sprattlar och vinkar. Så när vi precis är färdiga  ”Jag läste att det var något med det förra barnets njurar, kan du berätta mer om det?”
Ja meya föddes utan fostervatten.
Han var orolig sa han. Wilya hade inget fostervatten längre. Han försvann iväg och rådfråga en kollega, kvar satt jag förtvivlad, skrikandes mot Frans axel, kvar i rummet var läkarstudenten som stirrade ut i tomma intet.
När läkaren kom tillbaka så sa han att han var orolig, han ville boka in oss på magnetröntgen redan dagen efter.

Två dagar senare skulle vi träffa honom igen. Jag förstod direkt vad som skulle hända nu. Socialstyrelsen sammanträder på fredagar.  Jag var gravid i vecka 21, vi hade en dryg vecka på oss att ha fullföljt avslutet. Jag visste redan då att Wilya skulle dö. Wilya skulle inte få bli vår regnbåge efter stormen. Hon skulle få göra Meya sällskap bland molnen.  Vi berättade för Siri den kvällen. Att det inte blev som vi ville, som vi hade hoppats och önskat. Vi skulle inte få en bebis den här gången heller.  Vi grät ihop hela familjen. 

På torsdagen fick vi ännu en gång beskedet. Jag var tvungen att sätta min signatur på ett papper, var tvungen att ansöka om att få ta livet av vår älskade lilla tjej. Hon som skulle skänka oss tröst efter Meya.

Vi fick gå hem över helgen och på måndagen kom jag till sjukhuset för att svälja den första tabletten. Vi vägrade åka hem och fick plats på spec.BB i väntan på cytotecbehandlingen 2 dagar senare. Redan på kvällen fick jag ammndragningar trots att de sa att tabletten inte skulle ha den effekten, de gjorde rejält ont och redan på morgonen hade jag fått en blödning. Jag hade rejäl molvärk och Wilya sparkade på så hårt där inne. Ville aldrig sluta sparka! Varje spark var som ett knivhugg rakt i hjärtat. Älskade  barn jag vill inte göra såhär mot dig!

På onsdagsmorgonen den 9e fick vi lov att åka å luciafirande med siri! Jag hade redan öppnat mig 2,5 cm. Jag fick kämpa så för att hålla tillbaka tårarna på det luciafirandet.  Men det var viktigt för siri, ville inte svika henne igen.

När vi väl kom tillbaka till sjukhuset var det dags för cytotec. Barnmorskan berättade att det kan ta ett par dagar innan man får etablerade värkar. 
10 minuter efter dig fick tabletterna så började jag få extremt ont. Men jag ville inte låta gnällig. Värken  blev starkare och starkare. Efter en värk som höll i sig en kvart så ringde vi barnmorskan, 25 minuter efter att jag fick tabletterna och jag kved av smärta. Värken ville aldrig släppa och barnmorskan ville ge mig lustgas med en gång. Lustgasen var en av anledningarna till att jag stred om att få föda wilya på förlossningen.  Annars hade vi fått föda på gyn. Där skulle jag bara få morfin.
Lustgasen hjälpte en del men värken fortsatte och jag fick ingen vila. Den fysiska smärtan var värre än något jag någonsin upplevt. Jag hade berättat att jag inte klarar av morfin. Att jag kräks av det. Men läkaren ville ändå ge mig en fjärdedels dos i kombination med läkemedel mot illamående. Så det fick jag och trots det så började jag kort efter att kräkas. Så nu låg jag och grät av sorg, kräktes av illamående och skrek av smärta. Läkaren kom och jag fick bedövning runt livmodertappen helt utan effekt.  Jag fick akupunktur utan effekt och läkaren skulle just komma in för att sätta epidural när Wilya kom. Hon föddes 4 timmar efter min  första cytotec. Allt gick så fort! Vi fick panik. Hon föddes i hela hinnor med moderkaka och allt. Vi vågade inte se henne. Behövde samla oss. Så de gick iväg med henne. Vi fick veta att det blev en flicka. Barnmorskan berättade hur fin hon var. Ett par timmar senare tog vi in henne till oss. Vår älskade lilla tjej. Hon var så fin och såg så frisk ut. Inga avDe yttre felen som man kunde se på Meya uppvisade hon. Hon såg helt frisk ut. Så liten men så perfekt.  Så komplett.
25 cm lång
395 gram

Världens finaste och så oerhört lik sin Pappa. 22 veckor gammal och så tydligt sin pappas mun och näsa.
Vi älskar dig!

Wilya Meya Bräutigam
2015-12-09

Meya &  Wilyas mamma bloggar och ni hittar hennes blogg på :

ettbarnihimlen