Jag sitter ju i livets längsta berg och dalbana känns det som. Vissa dagar är ljusa och ”glada” sen kommer dagar som jag känt senaste dagarna som är tunga, jobbiga, ledsna…
Idag bröt jag ihop helt hos min kurator då vi gick inte på om hjälp och stöd.. Vart är jag idag?
Bröt helt… Känt mig helt nere sen dess…
Kom hem och la mig direkt och kom inte upp ur sängen på flera timmar
Annars sen jag skrev sist har vi haft besök från Andreas farmor och farfar från sthlm, vart och kollat igen på lägenheten. Imorgon är vårt sista möte med nova gruppen (föräldrar som förlorat barn)
Imorgon kommer en uppdatering om hur insamlingen för Miltons gravsten och forskning har gått, men jag kan med lycka i hela kroppen säga att vi imorgon kommer åka och beställa den och betala ALLT direkt. Tack till alla som var med <3 ni kan inte förstå hur lyckliga vi är för det fantastiska stöd ni gett oss, det är helt overkligt!
Vad roligt att höra att insamlingen gått bra! Försök att tillåta dig själv att må dåligt, det är helt naturligt, ni har varit med om det värsta som kan hända en människa. Och tillåt även dig själv att må bra när du gör det. Låt ingen säga till dig hur du ska hantera din sorg för den är bara din att bära. Kliché artad kommentar men kämpa på fina du!