Fick en väldigt negativ kommentar efter gårdagens inlägg om att Colin skrek och jag lät honom liga själv och skrika av sig… Kan inte låta bli att faktiskt bli irriterad över en sjukt onödig och en kommentar utan grund.
Igår när vi kom hem va han otröstlig. Han hade ätit, bajsat/kissat, fått ny blöja… Allt hade jag gjort. Jag kramade honom, jag gick runt med honom i famnen jag sjöng, vaggade, provade läggs honom i soffan sängen babysittern men INGET och jag repeterar inget passade. Barn och bebis är så. Ibland är de missnöjda och inget passar och det spelar ingen roll vad du gör för de kommer inte sluta skrika. Och de tar INTE skada av att skrika själva. Jag va bredvid hela tiden. Hade han velat ha min närhet hade han blivit lugn när jag höll honom, men eftersom han inte blev det fanns det inte heller någon som helst anledning för mig att bära upp honom.
Läser man på om bebisar så får man faktiskt lära sig att vid såna tillfällen är det nyttigt att låta dom skrika av sig. Då Colin är en extremt lugn, glad och nöjd bebis så kan han just bara behöva det…. Skrika av sig. Lungorna går inte sönder och de blir inte traumatiserade för livet.
Så fort han lugnade sig lite så provade jag igen att komma och trösta honom och hålla honom tills han va såpass lugn att han faktiskt somnade.
Jag anser mig va en bra mamma, det gör jag. Men jag tänker inte va den mamman som springer runt som en yr höna och daltar enbart för att min bebis gnyr en gång….. Men sen är jag 😀
Kul med all positiv feedback om att jag börjat skriva mer om livet som flerbarnsmamma. Tänk att jag är mamma på 3 hela sätt, bonus, änglamamma och (jord) mamma. Häftigt tycker jag ändå 🙂 även om ena sättet såklart suger… Milton borde inte va i himlen. Men det har hänt och jag får försöka, eller snarare… Jag försöker Tänk positivt ändå. Jag är hans mamma, han Är min son och jag är förbannat stolt över honom💙
En rolig bild på mina två grabbar
Jag skulle precis skriva exakt samma sak som Moa!
Barn skriker inte för jävlas utan för att de behöver något. Visst ibland är de trötta bara men då kan de ju va skönt med närhet från sin mamma.
Precis som Linda skrev ger barnet bara upp till slut och det e jätte grymt att göra mot en bebis bara för att folk inte orkar dalta/vyssa/gosa med sina barn (nu menar jag inte dig!)
Onödig o helt korkad kommentar! Mina barn har inte blivit upplockade för minsta gnäll. De låg i sina egna sängar från dag 1 o eget rum efter 2-3 månader. Hände ibland att de skrek lite, någon minut eller tre och dem är 8 år o den andra 20 månader…vaknar aldrig på natten o inte gjort sen de var 2-3 månader. Väldigt trygga o sociala barn-trots skrikande! Lyssna inte på såna kommentarer! Du är en bra mamma!
Håller med Moa.
Barnet lär sig till slut att ingen kommer till mig/ bär upp mig/ tröstar mig och därför slutar barnet att skrika, och somnar med känslan av att vara ensam och otrygg. Att låta barnet ”skrika av sig” är en väldigt förlegad syn på uppfostran.
Man kan tänka så här; Barn har ännu inte lärt sig att vara falska, därför är varenda en av barnets känslor äkta. För att få ett tryggt, nöjt och självsäkert barn bör man därför möta dess känslor.
Jag får känslan att du får dåligt samvete och därför försvarar dig, du får tänka så här att du är den bästa mamman åt Colin, även om andra inte delar din syn på uppfostran.
Du har även lov till att vara trött, sliten och känna dig hjälplös.. Det gör ALLA mammor nån gång, men tror att du kanske inte riktigt vågar känna så pga er tidigare förlust? Jag känner inte dig men det är den uppfattning jag fått av dig här i bloggen.
Jag hoppas iaf att du nästa gång tänker på din lille bebis, och att en bebis aldrig gråter utan anledning!
Kram till dig & Colin!
Hej!
Jag håller med om att kommentaren inte var så trevlig eller pedagogisk men däremot så stämmer det tyvärr inte att den helt saknar grund. Det finns många studier idag som visar att skrika själv eller 5 minuters metoden är skadligt för ett barn/bebis. Läs bara den här artikeln http://www.expressen.se/kultur/fem-minuter-av-grymhet/
Läste i kommentarsfältet i ditt tidigare inlägg att någon skrev att det ofta är när barnet skriker som ett barn blir skakat, och då måste jag hålla med om att känner föräldern en risk för detta så tror jag också att det är bättre att lägga ifrån sig sin bebis.
Sen att en bebis kan behöva ”skrika av sig”, för mig är det ologiskt med tanke på att jag aldrig har ett behov att i min ensamhet gråta eller skrika, utan när jag är ledsen/frustrerad/arg så vill jag att någon bemöter mina känslor, och ibland tar det ett tag innan jag blir nöjd igen men jag vill ändå inte att den som bemöter mig ska ge upp och lämna mig att gråta/skrika själv.
Hoppas ni inte blir arga eller upprörda av denna kommentar. Kände bara att det är viktigt att all fakta kommer fram när det handlar om något så viktigt.
Vänliga hälsningar
Moa
Hej! Jag är en tjej från Malmö har precis själv förlorat min son för några dagar sedan, en månad gammal! Känner så igen mig i din sorg! Du får gärna kontakta mig och du känner att du vill. Vi kanske kan stödja varandra! /sofia
Du är en jättebra mamma!
Kramizzz <3
Folk kommer ALLTID ha åsikter över hur man hanterar sina barn, vare sig de borde det eller inte. Lita på att du är den bästa mamman för ditt barn, och ta inte åt dig av onödiga kommentarer. Föräldraskap är svårt, och man är själv inte mer än människa. Jag har inga tvivel på att du är en fantastisk mamma, så ge dig själv en klapp på axeln, och lita på ditt eget omdömme. Att någon uttrycker sig på ovanstående sätt säger mer om den personen än om någon annan. Kram
Men vet du, om du inte hade haft dåligt samvete för att du lät ditt barn ligga och skrika så hade inte du haft behovet av att skriva ett långt försvarsinlägg.
Om mina barn har varit helt otröstliga som bebisar har jag ändå gått och vaggat och vyssjat och pussat på dom. Vilket scenario tror du ger med största sannolikhet ett tryggt barn? Det där mamman är ”i närheten” eller det när dom kan känna mammas och doft och trygga famn?
Du är den bästa mamman som Colin kan ha (såklart!) men att lämna sitt barn när hen gråter klarar jag inte av. Har läst din blogg sen innan du förlorade Milton (jag var då höggravid) och jag har gråtit för er så många gånger.
Ta hand om er!
Onödig kommentar, de är ju något som bvc säger att bebisar ibland kan ”behöva” när dom är som du sägeR otröstligA o allmänt missnöjdA.
Den som skrev kommentaren borde skämmas. Kanske inte så mycket för vad personen tycker är rätt och fel utan mer för att personen kunde låtit bli att smutskasta det du tycker är rätt och fel. Vi gör likadant med Agust och jag har gjort så med mina andra barn och deg har varit framgångsrikt.
usch. Jag hade blivit så ledsen om någon skrev så till mig för är det något jag värderar mer än allt så är det min mammaroll.
Men jag har gjort exakt samma sak fast jag gick ifrån för mitt tålamod började tryta.
Detta händer de flesta och du ska inte behöva förklara dig det som är rätt för dig är kanske inte rätt för mig.
Alla uppfostrar olika och alla har olika barn.
Kör ditt race.
Love you !!
Onödig kommentar, jag fick höra på föräldragruppen att det kan vara bra att lägga ifrån sig bebis och försöka få den att komma till ro själv. Du känner Colin bäst och gör det bästa för ditt barn! ☺️
Jag fick en hel drös av elaka kommentarer när jag skrev så öppen om våran resa med Devin, allting som hänt och alla känslorna. Då tyckte några att jag var dum i huvudet och en hemsk mamma som valde att skriva så mycket om mitt barn, de tyckte att jag gjorde reklam (förstod inte det för fem öre!)
Det är bara att skaka av sig! Du är grym.
Jäkligt onödig kommentar. Du är, precis som du skriver, en bra mamma! Kram ❤️