Trots att man har fler än någonsin runt sig känner man sig så jävla ensam i världen…
Tror faktiskt alla förstår än egentligen, men jag känner mig så oförstådd ändå…
Jag vill ha världens största kram, men när jag får den vill jag springa…
Känner mig totalt trasig trots all kärlek som finns runt mig. Är snart 23 år gammal, men jag undrar vem jag är… Vem kommer jag bli när sorgen börjar räta ut sig.
Är rädd, ledsen, ångest för att göra fel, ångest för att göra rätt… Jag vet ärligt talat inte.
Hjärnan fungerar lika bra som batteriet på min mobil…. Den dör typ hela tiden. Total Kortslutning..
Hade velat va en struts… Gömma huvudet i sanden och bara pausa allt… Eller en björn.. Gå i ide och försvinna in i djupsömn. Är inte redo att vara såhär ledsen, är rädd för vem jag kommer bli. Jag va ju så stolt och nöjd med Milton i mina armar. Jag va världens bästa mamma till honom, en glad kärleksfull partner till Andreas, en dotter som bjöd på ett brett leende och många skämt, en arbetskamrat som kämpade dagligen med att ha bästa säljsiffrorna och bjöd gärna på ett tokigt argument för att charma kunden.
Vem är jag egentligen om två månader, ett år… Tio år?
Så länge jag har andreas på min sida känner jag mig i alla fall stark och förstådd… Men rädd, otroligt rädd!
Hej! Känner inte dej och vet inte riktigt hur jag halkade in på din blogg! Jag tycker du verkar vara en underbar människa och en fantastisk mamma <3 sänder all min styrka till dig och hela din familj, Milton är gudasöt och helt underbar! Du kommer att förbli samma person ända,förändringen kommer vara att du har blivit mamma till en prins, Milton kommer alltid att finnas med dig och vara stolt över vilken fantastiskt bra och stark mamma du är!
Kramar från en läsare
<3
Du e forfarande allt i det här o nej jag kan aldrig förstå egentligen hur du mår o hur du känner men jag vet iallafall att jag kommer alltid att finnas för både dej o min son när helst ni behöver mej både psykiskt o fysiskt o jag kan bara tänka mej hur ni mår i eran sorg med tanke på hur jag själv mår o tänker så jag vill bara säga att jag känner så mycket för er o jag finns här om ni behöver min hjälp,kramar svärmor o mor!<3
Du är fortfarande allt det där. Du är allt du var innan och lite till. <3