Vill mest ge upp nu…
Försöker vara stark så många dagar som möjligt för att göra smärtan okej nog att leva med… Men när man sen haft några dagar som är okej börjar psyket smyga på en…. Som om man för ens en sekund glömt hur dåligt man mår, nej absolut inte! Jag mår piss… Sämre än vad jag gjorde innan… Jag har bara ”lärt mig” ha en vardag utav att må såhär… Jag kan spendera en dag utanför sängen och låtsas som att det faktiskt är okej (under omständigheterna).. Men det är inte det faktiskt.
Det är jobbigt just nu, och vi kämpar som gladiatorerna här hemma för att ens ”leva”..
Men jag orkar inte mer nu, vill gräva ner mig själv… Ta en paus, att vinna en miljon hade löst mkt… Men bara ytligt.. Jag hade ändå mått såhär.
Nej, jag har ingen lust längre… Jag saknar att vara lycklig…
Såhär lycklig kommer jag aldrig bli igen, och det krossar mig att inse. En stol kommer alltid vara tom och jag kommer aldrig bli fulländad utan dig älskling <3
Förstår att allt måste kännas så jobbigt, kan inte ens föreställa mig din smärta. Du har all rätt i världen att må som du mår. En bekant till mig förlorade sin lilla dotter ett par veckor efter hon föddes och det knäckte dom totalt, vilket man förstår. Detta är nu två år sedan och de har nu en liten son som snart är ett år och mår hur bra som helst. Han kommer aldrig ta deras dotters plats i deras hjärta men de har fått chansen att vara lyckliga igen. Du kommer också att få den chansen, även om du aldrig kommer glömma Milton. <3
Du är en fantastisk människa och har all rätt att vara ledsen, arg mm. Jag känner igen den känslan men i ett annat syfte för mig. Man kommer aldrig glömma men på något sätt så får man styrka att gå vidare. Du lever för Milton nu. Det blir mkt lättare när man får en liten att ta hand om ens hjärta öppnas på nytt. Du kommer aldrig glömma Milton han kommer alltid att vara din son, din förstfödde. Även fast det aldrig går att ersätta hans plats så blir det lättare att gå vidare när man får en ny bebis..styrke kramar!
Ge inte upp fina du <3