Så vad hände egentligen när det som inte fick hända hände… Vad hände när Milton blev en ängel?
Mina närmaste vet efter att ha träffat mig, har velat dela det med er alla andra också men har inte hittat styrkan att förklara med ord.. Men jag ska försöka.
Det va exakt två månader sen idag som vi hade vår vad som skulle bli sista dag med Milton. Ovetandes lät vi dagen rulla på som vanligt.. Andreas var iväg och köpte en amningskudde och ett Babygym från någon på blocket och gjorde lite ärenden i centrumet bredvid oss. Jag va hemma och myste med Milton, matade och gjorde allt som vanligt.
Kvällen kommer och andreas vän Sebastian kommer förbi på middag och lite film. Alla de andra nätterna hade vanligtvis jag vart uppe med Milton men jag tänkte andreas kunde va det just den här natten då han faktiskt hade sin kompis över också… Så då kunde dom ju båda sällskapa och vara ”vakt”.
Vid halv 2 på natten går jag upp på övervåningen och lägger mig. Kollar på bilderna på min som, världens finaste barn… Hur kunde vi ens skapa något så vackert. Hade svårt att somna där uppe vetandes att världens vackraste var där nere. Hade extremt svårt att slita mig från honom just den natten jämfört med annars… Nästan som att min kropp nästan varnade mig känns det som nu.
I alla fall… Vid två ungefär lägger jag ner mobilen och sluter ögonen… Ovetandes om att nästa gång jag vaknar är jag inför mitt livs värsta dag och början på en hemsk historia.
Vid 05.00 på morgonen efter 3 timmars sömn vaknar jag pigg som bara den. Tänker snabbt om jag skulle passa på att sova lite till eftersom killarna faktiskt hade Milton men bestämmer mig för att få ner… Kunde inte hålla mig från att få bära upp Milton och pussa honom så kinderna blev trötta.
Kommer ner i vardagsrummet, på en sidan av soffan närmast mig sover Sebastian, och jag ser andreas sova längst in med Miltons filt på sig.
På avstånd letar jag efter Milton i hans babybest som låg på sidan av Andreas, men han va inte där.. Såg inte heller honom rakt på andreas då han låg lite åt sidan på hans arm.. Så jag säger ”andreas.. Vart har du Milton”.
Andreas reser sig upp, handen fortfarande på bröstet och jag ser Milton falla ner i soffan… Han ser inte ut som han ska är det första jag reagerar på. Med darrig röst säger jag det till Andreas och nyvaken som han var lyfter han upp honom och säger ”jovisst mår han bra, han sover bara”.. Men i samma sekund sprids skräcken även i honom.. Han ser det jag ser. Milton är blå och andas inte… Hans stora blå ögon öppnas inte när vi skakar honom.
Andreas börjar omedelbart med hjärt och lungräddning på Milton och jag springer till telefonen och slår 112.
Kommer fram och hon hinner inte ens säga ett ord.. Jag bara skriker. ”vår nyfödda son andas inte, han vaknar inte”.
Andreas ger Milton luft genom munnen och fortsätter att trycka över bröstkorgen och bara skriker och gråter… Jag står som ett spöke bredvid.
Det tar ungefär 5 min tills ambulans kom och de tar över allt och springer med Milton in till ambulansen. Bakom kom en till ambulans som tog med oss.
Sebastian stannar hemma med saga som fortfarande ligger uppe på sitt rum ovetande och sover.
Andreas skriker och skriker… Förtvivlad då han tror att han krävt Milton eller inte märkt att han satt i halsen i liknande och bara skriker ”tänk om jag dödat vårt barn” ”jag har säkert dödat vårt barn ”” du kommer lämna mig nu”.
Visste ärligt talat inte vad jag skulle tro eller säga, jag bara kände på mig att Milton finns nog inte längre…. Han kommer aldrig vakna igen.
Resan till akuten kändes som en timma… Det tog sån jävla tid fast vi åkte med blåljus.
Nu var vi framme, vi kliver ut ur bilen och in i Akutmottagningen. Kommer knappt in i hallen innan två sköterskor tar oss, en i mig, och en i andreas och ber oss följa med till ett rum för anhöriga. Det va då vi visste, det hade inte gått bra.
Jag kunde inte annat än bara stå där… Som ett rakt streck och se paniken i andreas… Tänk så va det hans fel? Jag förstod ingenting.
Barnläkaren kommer in som tagit emot Milton och ger oss beskedet ”jag beklagar, det fanns inget vi kunde göra”.
Ger andreas en kram… Har fortfarande inte gråtit än, kunde inte. Hade panik… Ville dö själv. Finns tidmaskiner?
Ringer min mamma som frågar vad som hänt… ”Milton är död”.
Polisen kommer för att fråga oss angående vad som hänt och vi berättar allt, om hur han låg, vad vi gjort, att andreas var orolig för att han missat något och både polis och läkare försökte lugna honom och säga att det inre var möjligt att han skulle lyckats kväva honom. Men han tar inte emot orden. Vi får veta att Milton skulle skickas till Lund för att obduceras. Vi fick veta massor, lite som vi minns.
Dagen fortsätter och vi får gå in i rummet där Milton låg. Han låg så fint inbäddad i ett rött täcke. Han va så otroligt fin, låg nästan där och log såg det ut som. Spenderade många timmar i en rummet, gick runt med honom i famnen och grät.
Timmar senare kommer min mamma och andreas pappa springandes till oss och har åkt hela vägen från sthlm för att vara stöd. Då bryter jag ihop totalt.
För att fortsätta historien ska jag förklara vad vi fick veta sen, vi blev ju lämnade på sjukhuset utan att veta något… Varför dog vår fullt friska son?
8 dagar efter att Milton dog ringde vi polisen för att veta om de fått något svar på obduktionen om vad som hänt och vi fick de sköna beskedet att:
-andreas hade absolut inte krävt honom, han har inte satt i halsen eller haft svårt att andas innan han dog, det fanns inga som helst tecken på att Milton ens hade rört sitt lillfinger när detta hände utan han hade oförklarligt somnat in i vad man kan plötslig spädbarnsdöd. Något man inte vet varför det hände. Men obduktionen fick inte fram någon Ytlig förklaring, och de sökte vidare på kromosomfel, hjärta, hjärna, genetik mm men hittade absolut inget och han dödsförklarades med anledning ”plötslig spädbarnsdöd”.
För att läsa mer om PSD finns det en del information här;
http://www.1177.se/Skane/Tema/Barn-och-foraldrar/Skador-och-olycksfall1/Barnsakerhet/Plotslig-spadbarnsdod—forebyggande-rad/
20-30 fall av detta förekommer i Sverige på 100.000 friska barn, alltså 0.05 % av barn som föds dör i PSD.. Att bli träffad av blixten hade ju känts vanligare ärligt talat.
Till minne av Milton Green Lundin
140104-140109 <3
Tack för att du delade med dig av din historia. Viktigt ! Och du berättar allt så bra. Du hjälper andra, utan tveckan.
Läser och tårarna rinner! Det gör så ont i mig Håller min dotter tätt och vill inte släppa.
Så himla rädd att hon ska tas ifrån oss.
Beundrar dig, din styrka och att du nu hjälper andra. Så himla fint.
Läser. Gråter. Så ofattbart. Så svårt stt ta in. HUR kan detta ske? PSD alltså. Varför varför varför?
Blev för 3 dagar sedan mamma till vårt 3-DJ e barn, vår första son. Är så medveten om PSD och tittar ner i hans näste mest hela tiden. Men på natten måste man få sova lite. Måste få slappna av. Men hur ska man kunna slappna av när detta vidriga lurar i skuggorna…?
Många kramar och massa kärlek till er! <3
Hej. Min son gick bort för 3 veckor sedan. Han blev 2 månader. mitt första barn. Från all lycka till ingen. Inget barn, ingen framtid. Hur orkar man gå vidare? Kram
Hej Emma. Jag hoppas du skrivit in rätt mejl för jag vill gärna skriva till dig personligen. Om inte du får ett mejl inom några minuter skriv gärna till mig på [email protected]
Jag beklagar det så djupt det som hände er, vilken hemsk historia, det är första gången jag hör om PSD i detalj, alltså jag vet vad det är, det var min största mardröm i 1 år med båda mina barn. Men har inte hört någon uppleva det. Jag är så ledsen för din skull, för er skull, att ni fick uppleva det här och fy vad jag får ont i magen av dina ord, vilken panik. Beklagar, beklagar och återigen beklagar det sååå fina du.
Önskar dig bästa lyckan i världen så gott det går i all framtid.
Tårarna faller när jag läser detta, jag är så ledsen för eran skull! Ingen ska behöva förlora sitt barn..
Önskar er all lycka!
att förlora barn kan inte beskrivas hur jävligt det är. Jag har flyttat till östergötland för att slippa höra ” du måste släppa pojkarna” etc.
Man kan inte släppa det man förlorat när det gäller levande varelser
Jag vill nu förtiden vara själv när jag besöker mina söners vilorum
” snart bröt ni upp snart drog ni bort ena flyktiga Gäster era liv blev korta..En vår som blått i blomning gick En gryning som ej dagas fick
Pslam 584 28/7 72- 11/12 85……..23/12 73- 10/7 79 Bara en mor
Herregud. Sitter bredvid min sovande dotter på 4 månader och tårarna rinner. Ibland är livet oförklarligt svårt. Fint skrivet och starkt att du delar med dig av detta då det även kan hjälpa andra.
Önskar er all lycka!
Vilken fin son! <3
Sittee och grovlipar. Lilla fina milton <3
Vet inte va ja ska skriva. Sitter o gråter…
Tänker massor på er ♥♥♥
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Men jag känner att jag måste skriva något..
Jag beklagar sorgen verkligen! Ni är starka som klarar er igenom det tillsammans! <3 Jag kan faktiskt inte tänka mig hur det skulle vara att gå igenom något sånt här.. Ingen förälder ska behöva gå igenom detta!
Styrkekramar till er! <3
stackare 🙁 tycker så synd om er!!! stor varm kram till er alla!
Jag är nybliven ung mamma och har aldrig varit sån här förut.. nu bara gråter jag för de du nyss skrivit om! Jag blev så rörd, så ledsen! Ledsen för er skull, jag kan inte tänka mig ett liv utan min son och jag vet inte vad jag ska skriva♥ ni är starka! Ni är det ♥ styrkekramar till er ♥♥♥♥ inga föräldrar ska behöva förlora sitt barn♥
FY så fruktansvärt!! Väntar mitt första barn och förstår inte varför jag läser det här egentligen men herregud vilken sorg! Det här borde inte få hända. Usch och fy!
Stor kram till er alla.
Gud vad ont det gör i mig just nu! Tårarna sprutar åt alla håll! Vill bara komma och ge dig världens kram även fast jag inte känner dig. All styrka i världen till er, och massa kramar till världens finaste änglabarn! ❤❤❤❤❤❤
Tårarna rinner, kan inte ens föreställa mig hur ni mår. All styrka till er!
Älskade lilla pojke, ber för er och erat änglabarn. All lycka till er!
Finner inga ord, tårarna rinner. Massa styrkekramar till er <3
Det är så förskräckligt på alla existentiella plan detta.. Nyligen förlorade en kollega till mig deras barn i samband med födseln – ett till synes fullt friskt barn dog i samband med förlossning på något vis… Det är så ofattbart, jag ryser och mår illa av bara tanken… Det finns inga ord som hjälper men jag hoppas av hela mitt hjärta ni ska klara denna pärsen på något vis… en timme, en dag och en vecka i taget… En otroligt stor kram till er, med stor beklagan!
Tårarna bara rinner, rinner, rinner och rinner.. Jag finner absolut inga ord, för det finns inga ord när det ofatbara händer. Inga ord kan göra det bättee på något sätt, men jag vill skicka styrka och MÄNGDER avkramar. Verkligen, KRAM! ♥
Mina tårar bara rinner och rinner! Jag finner inga ord… Livet är så orättvist!
Jag önskar er all lycka till i framtiden!!!! Massor med kramar!
stoooooor kram! tårarna bara faller….
Ni är helt fantastiska som tar er igenom det här tillsammans! Och jag önskar er all lycka i framtiden, jag är åter igen mållös utefter vad jag har läst. Ni är 2 helt fantastiska människor som är värda så mkt, och jag till sammans med er önskar Saga & Milton ett syskon <3 Mathilda Dahlin
Usch, jag bara gråter när jag läser detta. Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt, tungt, svårt och förjävligt det måsta kännas.
Ingen borde behöva utsättas för denna sorg. Jag beklagar verkligen. Önskar att jag kunde skriva något bättre, men orden var svåra att få fram nu…
Många kramar!
Fina och älskade vän!
Läser varje dag vad du skriver, och det som jag har precis läst fick mig att gråta, det gick in i hjärtat. Jag blir mållös. Tycker att det är så helvetes jävla orättvist, allt. Önskade att jag kunde göra något. Men jag vet en sak Nash, du är så stark, även om det inte känns som det ibland men det är du! Tillsammans är ni starka, du och Andreas. Jag skulle vilja ge er en STOR bamsekram till er båda två!
Och som jag har sagt innan, du vet vart jag finns! Det är bara att höra av dig så kommer jag! Ger dig fotmassage och allt, fixar ett fet spa! Massa kramar och kärlek till er! <3
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, bara att jag vill skriva…
Har en son som är 16 månader och den kärleken som jag känner för honom går inte att ens försöka beskriva. Vi fick två missfall innan vårt mirakel äntligen kom till världen. Jag var så nervös, hela graviditeten och när han var här, fortfarande är.
Det som har hänt er är så otroligt fruktansvärt och orättvist! Bara tanken av att min son skulle en dag bara försvinna får mig att gråta och panikkänslan i kroppen sprider sig!
Världens finaste Milton! Han är verkligen såå otroligt söt! Detta får inte hända, de får inte hända någon! Jag lider så mkt med er så jag på riktigt störtbölar så jag knappt ser vad jag skriver. Gick nyss in till mig som och väckte han lätt för att pussa honom och säga hur mkt jag älskar honom.
Jag kan aldrig jämföra mina förluster med dom förlust för jag fick aldrig se mina tidigare barn, men en sak vet jag att jag aldrig kommer ta min som för givet! Jag ska visa honom hur mkt han betyder för oss, hur älskad han är och hur stolt jag är över honom! Men Milton ska också finnas i mina tankar som en ständig påminnelse av hur skört livet är och påminnelse att varje dag göra de allra bästa vi kan som föräldrar åt våra barn. Man vet aldrig vad som händer, hur lång tid tillsammans man får.
Jag känner inte er men av de jag läser och min magkänsla säger att Milton var världens lyckligaste barn som hade världens bästa föräldrar och även om hans liv blev allt för kort så var han betydelsefull, älskad och lämnade stort avtryck hos många mer än hans familj och släkt! Han får mig att sträva efter att vara den allra bästa mamman jag kan vara!
Hej
Har följt din blogg enda från start. Beklagar djupt de som har hänt. Ingen förälder ska behöva vara med om detta som ni har fått vara med om.
Detta inlägg var hemskt att läsa, tårarna rann som bara den.
Du är stark som orkar skriva om detta. Ta hand om varandra!
Kram från Linda
Detta är det värsta jag någonsin läst. Jag gråter och det är inget jag brukar göra varje dag. Vill skriva så mycket till er men får inte fram några orden.
Jag vill bara krama om er alla och önskar verkligen er all världens lycka i livet!
Ta hand om er!
Hej
När jag läser detta så kan jag inte hålla mig för att gråta. Herregud vad jobbigt det måste vara. Jag har själv 3 barn och jag vet inte vad jag hade gjort om detta var jag.
Jag beundrar verkligen din styrka. J
ag önskar dig all lycka i livet.
Allt som händer än i livet både bra och dåligt finns alltid en mening med detta.
Många bamse kramar till dig och din familj