Änglamamma & mamma

Har fått en fråga från Hanna som jag tänkte svara på:

Under en längre id hade jag haft ont i magen, vart extremt trött och bröst som ömmade hemsk. Jag hade nyss tagit ur min p-stav då vi bestämt oss för att vi var redo för att skaffa ett barn ihop. Barnmorskan sa dock att så pass länge jag haft staven och piller sen tidigare så kan det ta ett ganska långt tag innan jag kunde bli gravid. Så jag tänkte att under det närmaste året kommer det säkerligen hända, men inte direkt?

Men jag hade  alla symtomen, så jag gick och köpte mig två graviditetstest på torsdagen och det ena visade negativt… Så jag antog att det var att min kropp spökade efter att ha tagit ut staven  och tänker inte mer på det. Till helgen hade jag världens yrsel och va öm i hela kroppen så jag ringde sjukvårdsupplysningen där jag fick prata med en totalt inkompetent bitterfitta som frågade om jag va gravid och svaret va ju nej eftersom testet visat så… Hennes tanke var då att jag va skengravid!?! Hade man kunnat skalla någon genom ett samtal hade jag gjort det. Skojade hon med mig… Skengravid, jag är ingen katt eller hund?! Förolämpad som jag va la jag på och hoppades på att det skulle gå över och att det bara var en hormonförändring efter P-staven.

På måndagen tre dagar senare så hade andreas sin första dag på nya jobbet och jag skulle bara på toa innan jag cykla upp mot bussen. Framför mig låg det andra testet jag aldrig använde och jag tänkte att jag kunde likaväl använda den också och va helt säker på att svaret ändå skulle vara negativt… Bara att så var ju inte fallet…

Jag va gravid! Blev helt snurrig och va tvungen att sätta mig när jag såg resultatet. Även om det va vad jag ville se innerst inne så blev jag livrädd. Jag panikcyklade till jobb och kunde inte koncentrera mig under hela dagen.

När jag kommer hem möts jag av Andreas som lagar middag och allt är precis som vanligt.. Jag försöker klura ut hur jag ska säga nyheten och när. Middagen var tyst och lång, vi satte oss i soffan och kollade tv ett långt tag innan jag mot slutet av kvällen vågade få fram orden. ”du jag har något jag måste säga…”  andreas kollade på mig så sjukt nervöst att jag visste knappt vad jag skulle göra, så snabbt som fan spräckte jag ur mig ”jag är gravid”. OCH jag möttes av det största leendet någonsin från honom. Vi tog en promenad med hunden och höll om varandra hårt och pratade igenom allt. Vi bestämde sen för att ringa de närmsta i familjen och berätta nyheten redan samma kväll.

Jag både mamma och min bonuspappa och andreas ringde sin mamma och pappa. Sen närmsta veckorna berätta vi smått för närmaste vänner till oss men vi ville vänta med att släppa bomben tills vi visste mer, hur många fanns där inne, skulle den klara de första tolv veckorna osv. Så Saga, Andreas dotter fick inget veta förän när jag var i vecka 15 och gick ut med nyheten för alla öppet. På fb, instagram, blogg mm.

Två veckor senare var saga med på rutinultraljudet och fick se sin lillebror på skärmen och vi fick veta att vi väntade en frisk pojke. Jag kommer aldrig glömma leendet från både saga och andreas.. Grät av lycka verkligen. Vilken fin familj vi kommer ha ihop. Och vilket underbar syster vår son kommer få. Saga är nog den som verkligen er fram emot det här mest av alla. Hon tränar på sin docka hemma på att bära, byta om kläder, blöja mm. Så roligt att se henne 🙂

Bilden som användes för att spräcka nyheten officiellt. Ultraljudet från vecka 9.

Bilden som las upp efter rutinultraljudet i vecka 17.

Tack för alla fina kommentarer om att jag ska krya på mig, samt tips på kläder under graviditeten och söta kommentarer som får min att känna att man inte är ensam i det här. Uppskattar verkligen allt tjejer (och killar om ni finns där). Ni är bäst <3