Nu är vi påväg tillbaka till Helsingborg!
Ska bli så himla skönt att komma hem. Det har vart jätteroligt att träffa alla i Stockholm och få mysa och stolt visa upp sin nya familjemedlem.
Men jag kan säga att jag aldrig längtat hem lika mycket. Till vår säng, hemma, där allting finns och man kan i lugn och ro få lära känna sin son. Hans rutiner och små ljud han gör när han vill olika saker. Att få hålla honom en hel dag, bara jag och Andreas! Vilken lyx 🙂
Men vilken bortskämd unge det är redan, med kärlek för två. Det kan jag säga… Milton skulle bara se hur mycket kärlek som finns för honom här nere. All kärlek som alla ville ge honom, som de hållt inne i kroppen tillsammans med tankarna och saknaden kommer allt ut samtidigt till Colin nu. Men som jag sagt innan, även om Colin tar otroligt mycket uppmärksamhet bara han, så är Milton med saknad och tänkt på än någonsin innan! Vi alla känner saknaden av honom på ett helt nytt och främmande sätt. Ett som både är jobbigt och skönt.
Jobbigt för man ser allt vi missar och allt vi saknar med honom. Men skönt för jag har gått från att tänka på Milton som död och inprincip glömt alla fina minnen vi FAKTISKT hade ihop för sorgen va så otroligt tung.
När Milton finns i mina tankar nu så minns jag allt vi fick, alla fina ljud och miner, lukter och allt annat som jag nästan förträngt för jag saknade för djupt. Nu med den nya lyckan och livsglädjen tillbaka så blev Milton ”levande” i mina tankar igen. Han är bara inte här. Men jag har hittat tillbaka till glädjen som han gav med med sina korta fem dagar, något jag är väldigt lycklig över.
