Fick väldigt mycket uppmärksamhet och lämnade kommentarer angående mitt ”svar på tal” – inlägg om kommentaren i att jag gjorde fel att i att låta honom skrika en liten stund utan att hålla i han.
Såhär säger jag bara, alla gör vi olika, alla tycker vi olika saker fungerar. Jag förstår er som inte kan låta ert barn skrika. Men när jag gjort allt i min makt för att göra det rätt för Colin, matat, tröstat, kramas, massera… Ja allt på listan, men det ändå inte funkar så lägger jag honom bredvid mig, med handen på honom för att visa att jag är nära och låter honom skrika av sig en stund, och när han tar en paus så provar jag igen att gå igenom listan och tillslut så blir han ju nöjd.
Jag har lite svårt för att ta för mig av era ”du måste ju….”. Jag måste inget förutom att älska och värna om mitt barn, och det gör jag. Som sagt, det funkar olika i alla familjer 🙂 nog om det.
Jag fick kommentaren att jag behövde svara på detta pga jag hade dåligt samvete (2 st som skrev) och nej, inte alls… Men jag tycker det är ett ämne att ta upp. Hur man inte kan acceptera allas olikheter, utan att man måste lämna en dömande och nästan elak kommentar för att man själv tycker något annat. Det har jag svårt för. Samma som när jag gick ut med att jag inte ammade…. Innan jag ens sa varför jag inte längre gjorde det fick jag dömande kommentarer ”men du måste ju amma honom!!? Har du provat att göra det, har du gjort det där, han mår inte bra av ersättning, han kan ju bli sjuk” ja… Ni som inte kunnat amma vet vad jag pratar om. Varför kan inte vi föräldrar stötta varandra och peppa varandra istället för att agera överlägsna inför varandra och klanka ner med hårt sagda meningar innan man ställt den enkla frågan ”varför” om man nu inte förstår hur föräldern kan göra så.
Och du som kommenterade att jag har dåligt samvete för att jag har ett barn som dog innan…. Vet inte ens vad jag ska svara på det för det har verkligen inte med saken att göra. Det ända jag har dåligt samvete för ibland är att jag kan vara så jävla lycklig med Colin, jag känner mig konstigt som kan känna sån extrem glädje trots att jag saknar hand storebror så mycket. Hur jag samtidigt som jag är ledsen kan va glad. Det är det ända dåliga samvete jag har… Men jag intalar mig själv att om Milton ser mig så är han lycklig att jag är glad igen, att han ser sin mamma le och skratta och älska igen. För han vet hur mycket han är i mina tankar varje dag ändå.
Hej
Fin blogg och fina bilder. Gullig bebis <3
Jag läste kommentarerna och jag tycker inte att alla kommentarer var elaka utan mer att dem försökte förklara. Men även att dem skrev att det är deras åsikt och alla gör olika. En skrev också att du är den bästa mamman du kan vara och det tror jag alla mammor iaf försöker va. Jag förstod det inte som att du skulle ha dåligt samvete över att du förlorat ett barn utan mer att pga av din erfarenhet så kanske du fick dåligt samvete av ditt agerande efter kommentarerna och därför valde att skriva ett inlägg som faktiskt blev ett försvarsinlägg. Jag menar inget illa och jag kan hålla med om att vissa kommentarer kan va elaka men det fanns två som var konstruktivt skrivna och precis som folk här ovan skriver så har alla olika uppfostran på sina barn. Därför är väl deras åsikt också ok?! Du gör det du anser bäst för din bebis!!! Men skriver man öppet så kommer alltid det finnas ngn utav annan åsikt.
Jag hoppas du förstår mig.. Och jag hoppas att du inte tycker jag är elak för det vill jag inte, jag ville bara skriva hur jag uppfatta inläggen. Tack för fin blogg iaf och hoppas det andra löst sig och att ni får en härlig helg! Kram
För mig kommer det alltid att vara en mysterium, till varför folk tar sig rätten att lägga sig i en annan människas beslut/agerande. Hur de tar sig rätten att ifrågasätta och PÅSTÅR massor. Har man inget positivt att säga, LÅT BLI! Förstår verkligen inte. Hur svårt är det att RESPEKTERA att vi ALLA är olika, med OLIKA förutsättningar och olika LIV. Makalöst.
Du vet vad som är bäst för din familj, för ditt barn och för dig. Punkt 🙂
Jag blir mållös av såna korkade kommentarer som du fick. Sköt er själva! Och angående amning så ät det över 50% som flaskmatas. Mina barn är uppvuxna på flaska, den första funka inte amningen och den andra var ett val jag gjorde. Tredje gången kommer också vara ett val jag gör, att inte amma. Vi alla har våra anledningar.
Att blanda in Milton i detta är bara lågt. Du verkar vara en supermamma och bonusmamma! Var stolt och skaka av dig kommentarer a. Kram!
Hittade dig när jag väntade vår lilla tjej som nu är 8 månader, och gråtit av många inlägg. Dem som skriver de otroligt dumma kommentarerna använder nog bara 20 procent av sin hjärna och de är den som styr hur man stavar! Som nu de mammor som skriver de konstigare sakerna, borde ju även veta att man lär sig snabbt höra på ens barns skrik om det verkligen är något som är fel. Ta inte åt dig du är en grymt bra mamma och du är nog mer överbeskyddande än många mammor där ute pga att du redan förlorat ett barn., Och som du säger alla gör olika de märker vi bara i mammagruppen.