Vi bytte ju rum på Colin förra måndagen, så nu sover han i sitt egna rum som ligger bredvid vårt.
Men ända sen vi bytte rum har jag vaknat i panik helt svettig varje dag. Svettig och rädd och kan inte minnas vart han är alldeles yrvaken. Samma känslor som efter Milton hade dött.
Då vaknade jag också i panik, letade runt i sängen efter honom tills hjärnan slog på och jag insåg…. Han är ju borta och död.
Nu när hjärnan går igång blir jag lugn och vet ett han är i sitt rum bara. Men den första paniken är så otroligt obehaglig. Har ni också haft så? Jag har jättejobbiga känslor/tankar om att jag ska ha somnat med honom, typ under en matning och att jag ligger på honom så han inte får luft. Vi samsov under väldigt kort tid bara så har ingen vana av det direkt. Men jag är alltid förvirrad över vart Colin är när jag precis vaknat.
Den känslan hade jag ofta ibörjan när vi hade dottern i sitt eget rum. Ibland trodde jag hon låg i vår säng och vaknade av REN panik när jag inte hittade henne.. tror det är Mamma hjärnan som inte lärt sig stänga av på natten ☺.. otroligt fin gosse ni har och härligt läsa om dina/er bra dagar.. ☺