Att få hålla i en hand som är varm, färgglad och levande är så otroligt fantastiskt.
Mitt starkaste minne av Milton i slutet är hans fina fina händer. Där satt vi med honom i kistan framför oss och hans händer värmde vi upp med våra egna. Naglarna va blå och huden så blek, och kall. Där satt två föräldrar med tårar i ögonen och höll varsin hand i hopp om att kunna värma honom in i det sista.
Att nu hålla en en hand som klämmer tillbaka lite då och då och som är varm betyder allt i världen.
Tänk på allt ni har som gör er lyckliga och ta tillvara på varje sekund.
Missa aldrig den där pussen du ville ge, och glöm aldrig bort att säga att du älskar dom du håller kär.
Ibland glömmer man lätt bort vad man har. Det är något Milton lärt mig… Att aldrig ta en dag för givet, du vet aldrig vad nästa ger dig.
