Var på tillväxtultraljud idag tillsammans med Andreas. Allt såg bra ut och han beräknas väga 2010, så allt va normalt det vill säga 🙂
Börjar däremot känna mig lite stressad och irriterad över hur jag blir behandlad av alla i vården denna graviditeten… Alla pratar som om inget har hänt och denna graviditeten ”går så himla bra”. Ja visst gör den det!! Det gjorde förra med Milton också. Men han är ändå död!! Han ligger begravd som aska och det va ingen som kunde stoppa det!?
Nej, mest troligt kommer lillebror leva… Det vet jag också om man tänker rent logiskt, men vem kan lova? Ingen…. Det är det som är grejen. Jag litar inte på siffror, statistik och annat logiskt längre.. För när det väl händer så händer det. Och jag klarar inte att stå där igen… Jag gör inte det.
Men det känns som att ingen tar min oro och stress på allvar. Varför lyssnar ingen på mig? För att han dog utanför magen?
Alla jag pratat med vars barn dött i magen av oförklarlig spädbarnsdöd har fått bra hjälp i nästa graviditet med planering, träffat läkare för att diskutera en plan… Men inte jag, för mitt barn hann andas lite först?
Min barnmorska är grym! Det är hon verkligen, inget ont om henne. Men där slutar det… Jag känner mig otroligt ensam och utlämnad. Jag ska snart föda ett barn igen, men ingen kan ens ta sig tid att träffa mig och lägga upp en plan. En plan med träffar, planerat första datum för igångsättning om möjligheten finns osv. Jag behover en gameplan nu 😦
Oh, förstår dina känslor ang vården. Jätte skönt med extra kontroller men det är inte allt, precis som du skriver så garanterar inte statistik något alls, det har bevisats flertalet gånger.
Jag önskar dig det bästa, glädje och lycka efter allt och att du inte ska behöva oroa dig jämnt och ständigt för att något ska gå fel.
Min graviditet var också väldigt bra, sedan föddes pojken i v.36 och mådde inte alls bra, hade jag gått några dagar till hade jag inte haft honom. Nästa graviditet, många kontroller och allt ser bra ut, vad skönt tänker vi och denna pojke kikar ut v 35+4. För 2 dygn sedan. Dem frågar mig vad som kan ha gått fel??? Älskar att bo i Sverige men vården blir sämre och sämre efter varje val tyvärr.
Många styrke kramar till dig, och jag önskar er verkligen från djupet av mitt hjärta att allt ska gå bra så att ni kan få ha er pojke med er♡♡
Jag vill bara berömma dig, Natasha. Jösses vilken kvinna! Du har hand om inte bara dig själv, utan din sambo och dessutom ett barn som, biologiskt, inte är ditt. Detta samtidigt som du på ett helt otroligt sätt tar dig igenom en graviditet, en förlossning och några dagar med en underbar liten pojke som du sen mot alla odds förlorar. Att du gör allt detta är för mig helt otroligt. Jag ser upp till dig, och du är en enorm förebild för så många kvinnor.
Jag önskar dig allt gott med denna graviditet och jag hoppas och ber att du får behålla detta barn. Jag har läst din blogg länge och ser fram emot att få följa dig och din bebis.
Massa cyber-kramar till dig!
Fy så tråkigt att det blivit så för dig. Eftersom du säger att du tycker om din barnmorska, kan du inte ta upp det med henne? Det kanske finns något hon kan hjälpa dig med? Verkligen stort lycka till, jag hoppas allt löser sig resten av graviditeten och till förlossningen. Kram!
Så himla dåligt skött av dom 🙁 ! Hade en kompis med en första traumatisk och hemsk förlossning, barnet klarade dock sig bra, men hon var livrädd under andra graviditeten att den förlossningen skulle gå likadant. Och tyvärr fick hon tjata, gråta och gnälla sig fram ett planerat snitt. Hemskt att man ska behöva göra nåt sånt. Du, om någon, förtjänar ett förlossningssamtal där allt gås igenom och att en igångsättning planeras in. Otroligt dåligt av dom att bara rycka på sina axlar 🙁 Suck! Lycka till med allt iaf! Stor kram!
Det du skriver i detta inlägg borde du skriva ut oxh lämna till Spec-MVC. Om det är där du går? jag hade läkarkontakt där av psykiska själ, lämnade över min plan, orsak till mitt mående, hur jag ville ha det osv. Skrev att jag ville stanna extra lönge på bb efteråt. Jag fick mitt beviljat, och blev igångsatt 38+0. Var helt omogen då, men förlossningen gick jättebra!!! Ångrar inte att jag tjatade och stod på mig. Det är tråkigt att man måste göra det, men ännu tråkigare att vara stressad när ens barn föds.
KRAM ♥